Behovet på snabb dataöverföring - Finlandssvenskt fiberforum
Bredbandsgruppen  
Forum RSS feed    Forum - Svara - Statistik - Registrering - Sök -

Finlandssvenskt fiberforum / Allmänt om bredband / Behovet på snabb dataöverföring
Författare Meddelande
pdonner
Medlem
# Skrivet: 8 Feb 2009 08:55 - Editerad av: pdonner
Svara 


bjornh framförde en intressant synpunkt på tråden 'Bredband i Finland / Grunda en stödförening?'

Ett problem så här i början är att blott några få behöver idag de snabba hastigheterna. Majoriteten behöver dem i morgon, det är säkert.
...
Samma gällde när vi någar stycken började med e-post. Vem behöver sådant!!
Bekant för de flesta idag, men hur snabbt glömmer man inte dessa påståenden. Det gäller att "skapa behov".


Det går nog att lägga an olika synvinklar på dessa 'behov'.

* Behoven brukar ofta redas ut genom undermåligt gjorda undersökningar

Det är ganska vanligt att man ställer till med en enkät där man frågar byinvånarna, kommunens eller rentav landskapets innevånare om 'bredband' behövs. När man går igenom dessa undersökningar så framgår det med önskvärd tydlighet att de flesta inte uppfyller de allra enklaste krav på vetenskaplig kvalitet. Det handlar oftast om bristfällig insamlingsarbete men också om ledande, ensidigt eller klumpigt formulerade frågor. Och när man säger till om det så får man höra att "detta är inte någon vetenskaplig undersökning". Då brukar jag säga att då skall ni inte heller försöka göra slutledningar på basen av er undersökning, för allt det ni påstår faller ändå tillbaka på material som samlats på ett undermåligt sätt.

* Man kan särskilja mellan subjektivt upplevda behov eller avsaknad som finns objektivt -- oberoende av om medborgaren upplever behovet eller inte.

Det är alldeles onödigt att reda ut behov på basen av enkäter om det ändå i grunden handlar om en tjänst som samhället skall bestå -- oberoende om vi visste om tjänsten eller inte. Nödkommunikationen är kanske ett lättförståeligt exempel, men detta berör nog också alla andra tjänster som kommuner och landskap skall bestå oss om de vill följa lagen. Det blev verklig fart i bredbandsdiskussionen när TeliaSonera meddelade att de tänker riva ner telefonnätverken. Orsaken var den att det inte mera gick att bestå basservicen. Brandkår och ambulans behövs först när olyckan är framme, men finns de inte till hands så brinner kåken ner eller så är det bara att kontakta bårhuset. -- Livsfarligt att hålla sig till subjektiva behov.

* Behoven ser väldigt olika ut, beroende av vem som värderar dem

När Lindén & Pursiainen sade att de har 1 Mbps förbindelse och att de klarar sig med det, så trodde de att denna värdesättning kunde vältas över på folket. Men folkopinionen ägs av medierna. Så det blev en storm på tusentals brev till Maaseudun Tulevaisuus där folket uttryckte motsatt åsikt. Så fattade ju några politiker, bl.a. EU-ledamot Anneli Lähteenmäki att nu var det hög tid att försvara landsbygdens behov. Hon använde distansundervisningen som ett exempel, men kunde lika väl ha räknat upp hela paletten av samhällstjänster som vi har likställd rättighet att få, oberoende var vi bor.

* Det finns också en mängd behov som inte är lätta att analysera förrän någon upptäckt dem

Det går inte att mäta eller utreda behov som samhället inte känner till. bjornh använder exemplet e-post. Här i glesbygden kunde man betona att alla tjänsteorienterade behov är av detta slag. Om staden inte erbjuder hemvård på ett avstånd som är längre än 50 km från stadscentrum så är det ingen av de diskriminerade som klagar för man tror att kommunen inte behöver bestå tjänsten. När bjornh skriver att det gäller att 'skapa behov', så hänvisar du väl till det faktum att en mängd företag driver sin verksamhet genom att söka marknadsnischer för tjänster som inte fanns. Inte behöver någon HDTV idag, men trots det så kräver nu landsbygdens samarbetsorgan att bredbandskapaciteten måste höjas så att också landsbygdens befolkning kan rusa nästa jul till konsumentelektronikaffären och köpa den nya digiboxen och högresolutionskapabel bildskärm.

bjornh
Medlem
# Skrivet: 8 Feb 2009 11:56
Svara 


Tydligen har diksussionerna kommit bra igång, vi börjar kunna klarlägga de olika "motorvägarna" och "byvägarna" mot målet.

Vi kan se utvecklingen på flere nivåer:
den tekniska > denna har såväl Lappträsk och Liljendal ( på nära håll) kommit långt med och kan ge goda råd
den ekonomiska > undrar bara hur lätt det är att få stöd, försöka bör man. Här är en förening en snabb lösning på kort sikt, men den behöver medlemmar för att kunna motivera pengabehovet.
> medlemmar
*** medlemsgruppen är mycket heterogen.
vi har den lilla gruppen inkludernade Guje och Stefan som redan idag för sina jobb behöver trygga snabba förbindelser, vi andra behöver den inom mycket snar framtid, fast vi inte tror det!
vi har den litet större, men ändå lilla gruppen som planerar nya behov, bland andra de i Bromarf som funderar på "nätbutik" för sin tjänster ( men vem/vilka hjälper dem att komma igång?)
** den största gruppen, dit jag räknar mig, är de som idag klarar sig med 3 g nätet. Utvecklingen och aptiten växer dock mycket mycket snabbt!
Det är denna sista grupp som är intressant ( ur mitt marknadsföringssynsätt). Ur denna grupp kan vi plocka ihop till att börja med 50 medlemmar och inom kort över 100.
Få är de som är villiga att erlägga 2000 eller mera på bredband idag. Tröskeln är oftast hög innan man känner att det vill jag HA!

Med en anslutningsavgift på tex 20 euro får vi snabba ihop 1000 euro, vilket gör att vi kommer igång med registreringsavgifter, reseersättningar och dylikt och flere publiktillställningar.
Har vi ett andelslag eller förening med blott något tiotal medlemmar kan det vara svårt att erhålla bidrag från stiftelser eller statliga myndigheter. Blir anslutnings% hög i byarna blir situationen en helt annan.

Matts Lind
Medlem
# Skrivet: 8 Feb 2009 20:58
Svara 


Upsydaisy! Nu har jag kanske kommit fel. Jag vill i varje fall medge att jag övervunnit min lilla "surmulenhet" ifråga om grundande av stödförening. Jag tyckte på något sätt faktiskt att man började titta på sly på dikeskanten istället för på den stora skogen bakom, som är huvudsaken. Skogen är huvudsaken.

Här emellan en FAKTISKT STOR ELOGE TILL BREDDE: NU ser jag att skriva! Inte illa! Just så skall det vara i Svenskfinland när man hjälper varandra! Rena rama Cinemascope! Tack!

Jag skrev i dag på Surfnet så här. Jag kommenterar inget alls, men ni andra hoppas jag gör det.

Citat:

"Jag hörde av en tillfällighet igår kväll, att Sonera med koppar byggt upp eller medger högst avsevärd ökning av bredbandshastigheterna i Österby. En gammal kompis, före detta tele'are, har nu anslutning Sonera 10M för ca 48,80/mån.

Gissa vad detta betyder för oss andra i Österby, eller vad det betyder för Bromarv? Gissa ni - jag helt enkelt inte vet eller kan svara på.

Kanske vi landar på detta eviga: "Vad behöver jag? Ja? vad behöver du..?"

Slut på citatet.

Hälsar till alla,
Matts-Göran Lind uti Österby

UlfG
Medlem
# Skrivet: 23 Feb 2009 09:22
Svara 


Här en rapport som lanserades i KÖpenhamn på FTTH Council konferensen.

At the Copenhagen Conference the results of the Socio-Economic Benefits Study were presented next to the Analysis of Service Portfolios.

http://www.ftthcouncil.eu/documents/studies/Socio- Economics_Study.pdf

Rapporten visar att för närvarande finns det just inga tjänster för hemmet som kräver fiber....men de kommer...

Danno
Medlem
# Skrivet: 23 Feb 2009 09:33
Svara 


"Rapporten visar att för närvarande finns det just inga tjänster för hemmet som kräver fiber....men de kommer..."

Fast det inte finns tjänster skall man komma ihåg att det inte finns ett behov. För enligt min synvinkel på behovet är det en snabb linje till internet jag behöver och inga tjänster.

UlfG
Medlem
# Skrivet: 23 Feb 2009 12:09
Svara 


Enligt mitt sätt att se på saken är det inte nödvändigtvis för internet ENDAST vi behöver fiber - alltså för att besöka webplatser.

Det är nog en större fråga med lång verkningsgrad i fråga om skapande av förutsättningar för boende, närlingslivsutövande, effektiv produktion av samhällstjänster osv. T.ex möjlighet till att med äkta narvaro i möten och dylikt jobba från hemmet över nätet.

Det är just pga detta det inte är enkelt att motivera invånare att ta en investering utan att ännu på förhand känna till alla nyttor det kommer att medföra.

pdonner
Medlem
# Skrivet: 23 Feb 2009 13:47
Svara 


I all hast:

Det är just pga detta det inte är enkelt att motivera invånare att ta en investering utan att ännu på förhand känna till alla nyttor det kommer att medföra.

Folk vet inte på förhand vad nyttan är därför att beslutfattarna satsar på fel metodik. Jag har ett antal gånger föreslagit att man skall utarbeta rätt arbetssätt genom att satsa på begränsade piloter. Jag tycker att du borde för fullt stöda att Iivantiira-piloten realiseras, för vi har mycket långtgående planer på hur vi kan skapa nyttovärden som uppfyller befolkningens behov bara du och andra beslutfattare stöder vårt pilotprojekt. Jag anser att det blir inga problem att påvisa nyttan efter det.

Dessutom är nog behovsdiskussion grumlig så länge den enbart baserar sig på subjektivt upplevda behov. Det är en nyformulering av diskussionen kring marknadskrafterna. De kommer aldrig kommer att skapa fiberkommunikation på ett område där det inte finns en marknad. Byt ut marknadsdiskussionen till en behovsdiskussion så ser läget det helt annorlunda ut. Ett välfungerande fiberinfra är en mycket ekonomisk lösning som inte baserar sig på inbesparningar utan på att förhindra att utgifterna uppstår.

Jämför mitt exempel om åldringvården på annan spalt. Det är UlfG alldeles ointressant om åldringen upplever att hon behöver snabba dataförbindelser om jag kan påvisa att dessa förbindelser förhindrar höga samhälleliga utgifter.

Nisse
Medlem
# Skrivet: 23 Feb 2009 18:57
Svara 



Enligt mitt sätt att se på saken är det inte nödvändigtvis för internet ENDAST vi behöver fiber - alltså för att besöka webplatser.

Det är nog en större fråga med lång verkningsgrad i fråga om skapande av förutsättningar för boende, närlingslivsutövande, effektiv produktion av samhällstjänster osv. T.ex möjlighet till att med äkta narvaro i möten och dylikt jobba från hemmet över nätet.



Men du misstar dej nog vad Internet är för nånting - webben är bara en liten del av Internet. Internet är hela det internationella nät som kopplar ihop de lokala näten så att de saker du räknar upp blir möjliga. Utan Internet är de omöjliga.

Internet är INTE "webben" utan själva NÄTET.

Så i den meningen har Danno alldeles rätt.

UlfG
Medlem
# Skrivet: 23 Feb 2009 22:50 - Editerad av: UlfG
Svara 


- Det finns tydligen två eller kanske ännu flera olika synsätt. För mig är Internet en tjänst. Med endast internet i bagaget skulle vi nog inte ha fått igång bygget i Kstad.

Nisse
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 00:29 - Editerad av: Nisse
Svara 


Alltså Internet ÄR nätet ! Utan Internet har ni INGENTING ALLS ! Du pratar om WEBBEN som är ett PROTOKOLL som används inom Internet.

Tydligen finns det en massa RIKTIGT FELAKTIGA uppfattningar om vad som Internet är ...

Internetanslutning betyder att ni kommer ut utanför ert eget lokalnät. Utan Internet kommer ni INTE ut !

INTERNET ÄR INTE EN TJÄNST - DET ÄR HELA NÄTET !

Se definitionen på Internet:

http://en.wikipedia.org/wiki/Internet

Blanda inte ihop det NÄT som använder TCP/IP med INNEHÅLLET som man kan komma åt via http-protokollet. Om man använder andra protokoll så kan man använda telefoni, video, epost mm. mm. MEN UTAN Internet så kan man inte använda nånting alls.

(Jisses, jag trodde aldrig det var oklart vad Internet är - men så är jag också fackidiot och har sysslat med det sedan det föddes...)

Nisse
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 08:45
Svara 


Jag är riktigt skakad - så vi har talat förbi varandra under alla dessa år !

Så är det då man sysslat för länge med en sak - man tror alla andra förstår vad man menar fastän det inte alls stämmer.

Det blir att börja från noll och vi borde testa våra wiki-sidor på folk som inte vet nånting alls om datanät ...

(Men nu måste jag till skogen och snart måste deklarationen in så det blir litet senare som jag hinenr skriva i wikin ...)

pdonner
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 09:21 - Editerad av: pdonner
Svara 


Du pratar om WEBBEN som är ett PROTOKOLL som används inom Internet.

Bra att ni tog upp dethär ämnet, för jag har emellanåt också kännt behov att beröra detta. Jag gestaltar nog vår intressesfär på samma sätt som Nisse. 'Webben', det är det folkliga uttrycket för WWW som står för 'World Wide Web'. Det är W3C eller World Wide Web Consortium som numera koordinerar det mesta som händer på detta område. HTML är ett språk som används för att beskriva websidor och HTTP är protokollet som oftast används för överföra innehållen. Man har försökt standardisera bild och videomaterial och så har man skapat olika system för att underlätta planering av sidornas ombrytning (lay-out). Under de senaste åren har mycket energi använts på att koppla databasinformation till www-sidor. Dendär listan är nog grovt sett det enda ni hittar om ni går igenom innehållslistan till vänster på W3C:s hemsida.

Dehär begreppen är nog ganska lätta att reda ut genom att t.ex. bläddra i wikipedia. Det har visserligen uppstått också endel rådd som kanske gör det svårt att hålla reda på terminologin. Man talar t.ex. i Amerika och Kanada nuförtiden ofta om 'webcast' och inte 'netcast' som tidigare var den dominerande termen, fast nätsändningar inte har just någonting alls att göra webben. Och så heter nätseminariet numera 'webinar', fast det mesta av innehållet förmedlas genom andra medel än WWW.

Som Nisse säger så är det nog internet eller nätet (the net) som vi är verkligt intresserade av. I det sammanhanget är websidan bara ett enkelt sätt att definiera ett användargränsnitt. Men det är nog inte alls det enda sättet. Jag använder huvudsakligen Windows programmeringsomgivning för att bygga mina applikationer. Webben har dock den fördelen att det mesta som planerats med HTML och besläktade protokoll (främst HTTP) är inte tillgänglig enbart i Windows (som råkar vara marknadsledarens platform), utan dessa beskrivningssätt fungera ofta lika bra också på alla andra system som kanske inom en överskådlig tidsrymd tar över. Så Webben har sina fördelar.

Fast arbetet överlappar med W3C, så planeras internet i första hand av ett organ som heter IETF, Internet Engineering Task Force. Det är de som skall stå för de nya tjänsterna. Vi brukar kritisera de andra aktörerna, på grund av de kommersiella intressen som är kopplade med protokoll som utvecklats av ITU-T, MPEG m.fl. Det handlar om patent och andra strukturer som i grunden finns till för att ersätta den fria marknaden med monopol och karteller. Om jag skall beskriva största nyttan med internet, så är det nog det enkla faktum att fri konkurrens i öppen utvecklingsmiljö har producerat de överlägset bästa resultaten. Det är i en sådan miljö som de geniala små utvecklargrupperna vinner de stora bolagen genom att komma fram med nya och allt bättre lösningar.

Jag upplever att det behovsinriktade perspektivet håller på att skyffla detta teknosnack till bakgrunden. Vi kommer mycket snart att bara koncentrera oss på tjänsterna. Och då är det telefon, TV, inspelare, filmarkiv, videoterminal och inte datorn som kommer i förgrunden. Det är i så fall kanske rentav aningen ointressant om telefonkatalogen presenteras genom ett HTML-baserat gränssnitt eller om informationen lagrats som XML eller i en SQL databas. Användarens medel finns inbyggd i burken vars inre funktioner vi inte behöver känna till. Det är ju roligt att veta hur bilen fungerar, men inte behöver vi veta hur en lambda-sensor funkar för att kunna köra bil. -- Min fru brukar förresten kalla den för lambada-sensorn.

tholm
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 10:02
Svara 


I sverige (som vanligt...) finns det 4 'gladiatorer' som med hjälp av andra likasinnade visar vart utvecklingen är på väg
Dvs visar vad allt man kan göra med Internet: ljud, bild, kommentarer, referat, chat, simultantolkning osv.

Om man skulle få en av dessa från seminariet den 3.3...

Niclas
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 11:24
Svara 



INTERNET ÄR INTE EN TJÄNST - DET ÄR HELA NÄTET !


Medan internet i sig är hela nätet, så är nog en ANSLUTNING till internet en tjänst. Utan den tjänsten kan man ju ändå använda lokala tjänster som ip-tv, säkerhetskopiering, övervakning, fildela med grannen, osv osv. Med tjänsten internet kommer man ju sen åt en massa andra tjänster där webben är en tjänst. Tjänsten internet kan man ju också köpa från olika operatörer, precis som lokalnätstjänster. Anslutning till lokalnätet köper man från den lokala nätägaren (Dynamo Net, KRSNet, Hindersbynet...). I dagligt prat används ju nog internet som benämning på tjänsten, alltså anslutningen till internet. Vi har nog sålt "Internet" åt många av våra kunder...

Så om något bör man i så fall skriva ut om man menar internet som nät eller som tjänst. Och samtidigt förstås komma ihåg att tjänsten internet ger möjligheten att komma åt massor med andra tjänster som innehåller text, ljud och bild som kan vara live (tex sändningar från evenemang), interaktivt (tex videokonferens/fjärrarbete) eller "bandat" (tex video-on-demand).

UlfG
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 12:07
Svara 


- Jag är också glad att denna diskussion presades fram.

- För att öppna dörren till Internettet måste du betala en avgift. Alltså du köper en tjänst av någon????? Jag hare två fysiska förbindelser till mitt hus, koppar och fiber (snart 3G också). I fiberfallet har jag betalat en engångsavgift för den fysiska förbindelsen, en tjänst som tillhandahålls av andelslaget (nätägaren). För denna engångsavgift erhåller jag ingen tillgång till det globala internettet utan endast till lokal trafik inom lokalnätet (där det för närvarande inte finns nåt intressant). Okej. I och med detta har KrsNET blivit en del av internet.

- MEN hur kommer jag till de otaliga servrarna runt om i världen?

- Jag tror de flesta här i alla fall har fattat beslut om att investera i en fiberanslutning medveten om att undehållningsindustrins produkter blir tlllgängliga på ett nytt sätt (LÄS TV).

- En skillnad i tänk jag märkt är: Vissa lokalnät gör "kimppaostoksia". Alla har samma ISP. Vissa vill att slutanvändaren fritt också skall kunna välja ISP. Frågan är skall nätbolagets styrelse bestämma ISP eller skall det finnas valfrihet. Samma gäller andra typer av tjänster såsom TV.

bjornh
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 16:50
Svara 


Nu blev det igen riktigt intressant att läsa inläggen!

"vad är internet ?" men har detta någon betydelse för oss vanliga användare?

När de stora allmänna mötena öppnas borde någon på väggen demonstrera ett verkligt exempel på vad man kan användas snabba förbindelser till. OBS Behöver inte vara inkopplat på ett verkligt nät, utan något som är färdigt lagrat på en sticka. Visa ett TV inslag, visa ett utbildningstillfälle, visa en nätbutik.

Redan idag har jag börjat få kommentarer om att uppkopplingar börjar gröta ihop sig i olika fastighetsbolag i huvudstadregionen. För några år sedan blev det allmänt att husbolag koppalde in sig på "snabba linjer", nu är dessa inte mera snabba, då allt fler har lärt sig använda dessa och barnen laddar ner information för sitt skolarbete. Tänk vad som händer när föräldrarna skall börja delta i videokonferenser, skolningstillfällen via nätet och grannens ungar spelar videospel via nätet!
Det gäller att vara steget (fibern) före!

Detta område är inte lätt, måndagkväll deltog jag i mitt husbolags styrelsemöte i Vanda, ordföranden ( informationsansvarig på ett större internationellt janpansk/amerikanskt marknadsföringsbolag). När vi diskuterade problemet med långsamam förbindelser i fastigheten konstaterande denna man att det är onödigt med "fiber" (!!!) via skall bara dra rör i fastigheten för framtiden! Klyften mellan Guje, Nisse och övriga till dessa beslutsfatatre är enorm.
Tack Guje, Nisse och övriga för dessa diskussioner som gett mig en inblick i framtiden ( den står väl bakom min dörr redan)

kämpa vidare innan det blir för seeeent!

hälsningar

Björn H

UlfG
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 19:13
Svara 


Här ser du skillnader mellan kopparbredband och fiberbredband

http://www.ftthcouncil.eu/home/fibrespeed_tool/?ci d=259

UlfG
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 19:19
Svara 


"vad är internet ?" men har detta någon betydelse för oss vanliga användare?

-- Sist och slutligen inte..drömmen vore om Internete inte hade en enda flaskhals oberoende vad som där strömmar....mera fiber

Nisse
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 20:24
Svara 


Som ni vet så anser jag inte att Internetanslutningen är en "tjänst" - även om man betalar för den.

Men det är inte så viktigt. Viktigare är att definiera VAD en Internetanslutning är !

Nu måste vi ta till "tekniksnack" (jag förstår så väl att Frostdahl tycker det är illa att höra på "tekniksnack" för då kan de inte sälja luft åt folk lika lätt ...).

Den rent fysiska förbindelsen är det första (koppar, radio, fiber). Och då vi väljer dessa så väljer vi också en övre gräns som för fibern är 10 miljoner Mbit/s.

Men för att komma ut på NÄTET måste vi skicka paket som Internets noder förstår, dvs. vi måste använda IP (Internet Protokoll) som definierar HUR paketen skall se ut. Vanligen talar man om TCP/IP där TCP står för Transmission Control Protocol. Utan dessa protokoll förstår Internetnoderna inte alls vad vi skickar åt dem.

Men det är inte ännu klart. För olika protokoll på högre nivå (som www till exempel) så måste en PORT vara öppen (nå, det är bara ett nummer i paketet). För http så är det port 80. Men nu kan operatörens brandmur vara så inställd att den BARA släpper igenom vissa paket med en speciell portnummer. Då fungerar inte andra protokoll än de som använder just den porten.

VARNING ! Operatörerna försöker stänga så många portar som möjligt - kräv att ALLA skall vara öppna ! Det här är en mycket vanlig begränsning i nätet som dessutom operatörerna sällan meddelar om. Jag hade problem i början och då jag ringde till Lovisa Telefon så hade de stängt en massa portar !

i VÄRSTA fall så säljer operatören "tjänster" genom att öppna portar (som borde vara öppna !). Det är verkligen att sälja luft åt folk som inte fattar (dvs. de har inte hört på "tekniksnack" ...). Det är ungefär som om nån skurk skulle sätta upp en vägspärr på allmän väg och börja ta tull av folk ...

Om vi en gång har en Internetanslutning till Nätet och alla portar är öppna så behöver vi inget annat ! Precis som Danno skrev. Då är det bara att använda alla tjänster som det finns i hela världen - en del kostar men de flesta är helt gratis. Det gäller också telefoni och TV.

Vad det skulle vara för idé att ställa upp en massa dyra burkar för att folk skall få välja hur de kommer ut på Internet är för mej en fullständig gåta ! Det är ju ingen som helst skillnad i anslutningarna. Knappast i priserna heller - höjer en så höjer alla och sänker en så sänker alla. Och de "tjänster" som de erbjuder är vanligen sådana som man får gratis på annat håll på nätet. Eller lika billigt.

Jag har IP-telefoni via Cellip i Sverige och ser på Sveriges TV via svtplay.se (gratis).

Om nån teleoperatör har nån tjänst som har något mervärde så är det förstås bra att använda den. Men jag tror mera på att nån LOKAL tjänst är en sådan som kan ha något mervärde - lokal-TV till exempel. Och då har man problem om man MÅSTE gå via nån operatör i lokalnätet (VLAN för varje anslutning som idioterna i arbetsgruppen rekommenderar) i stället för att gå via närmaste växel direkt. Varför betala för något som är gratis. Det är ungefär som maffians "försäkringar".

Guje
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 20:30 - Editerad av: Guje
Svara 


Björn skriver: När de stora allmänna mötena öppnas borde någon på väggen demonstrera ett verkligt exempel på vad man kan användas snabba förbindelser till.

Precis, folk tror inte förrän de ser. frågan är om de ens sen tror.

Till vår första Bromarfträff gjorde jag faktiskt ett ärligt försk att försöka visualisera hastighetsproblemet. Det var därför jag kämpade med att få igång dendär @450-antennen. Men jag fick ju aldrig in nån signal... I och för sig en demo det också, men olämplig i just det sammanhanget. Tyvärr ledde det i sin tur till att inledningen till de oskarpa bilderna föll bort och det hela blev lite på hälft och improviserat, liksom.

Men om "den vanliga användaren" sist och slutligen håka pointen är inte alls så säkert. Konsekvensen av långsamma linjer blir just oskarpa, otydliga bilder, såna bilder jag visade på väggen. Tyvärr fick jag inte hackandet och knyckandet med.

Björn skriver vidare: OBS Behöver inte vara inkopplat på ett verkligt nät, utan något som är färdigt lagrat på en sticka. Visa ett TV inslag, visa ett utbildningstillfälle, visa en nätbutik.


Man kunde ju tro att det är just så enkelt. En minnespinne, och några bandade TV-inslag. Men nu är det ju inte så. Hastigheten till minnespinnen är ENORM jämfört med de ADSL-förbindelser vi har. Att visa HUR BRA det funkar från en minnespinne är, tycker jag, inte så värst pedagogiskt då man vill visa HUR DÅLIGT det kan vara.

UlfG länkade nyss till ett visuellt verktyg som jämför hastigheter.
Telia-Soneras senaste reklamblad jämförde hastigheter ADSL mot 100Mbps.
Själv producerade jag en sånhär tabell:

Tabell över vad 8 GB (en film) tar att ladda ner - i teorin

0.05 Mbps, Modem, 365 t = 15 dygn
0.5 Mbps, vanlig ADSL, 36 t
1 Mbps, @450, ADSL, 18 t
3.6 Mbps Trådlös Mokkula, 5 t
8 Mbps ADSL, 2 t 16 min
24 Mbps ADSL, 45 min
100 Mbps, optisk fiber, LAN, 11 min
640 Mbps - 960 Mbps, PC:ns hårdskiva, 1 min 42 sek - 1 min 8 sek
1 Gbps = 1000 Mbps, LAN, PC:ns nätanslutning, 1 min

Men, såvitt jag förstår, är "den vanlige användaren" inte alls intresserad av sånahär saker.


Två frågor:

1. OM vi på nåt sätt kan visa att snabba linjer behövs, så att folk verkligen förstår det - går de med 3000€ in i ett fiberprojekt då?
Eller - får vi svaret: JAG behöver inte - klarar mej bra utan, har inte brått.

2. Hur demonstrerar man på ett trovärdigt sätt problem som uppkommer om en tid?

------

Björn, ytterligare en fråga: Vilken film a) eller b) tycker du är bättre?

a) http://www.malaxtv.fi/malax.asx

b) http://www.malaxtv.fi/boktipset.wmv

Sätt upp dem båda i varsitt fönster och jämför!

Niclas
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 21:16
Svara 


Som ni vet så anser jag inte att Internetanslutningen är en "tjänst" - även om man betalar för den.


Om man vill ansluta sig till lokala nätet bara för lokal-tv, övervakning eller något annat då och vill välja bort anslutningen till internet...antingen för att man inte har en dator eller annars inte tycker sig behöva det? Är det då inte en tjänst man väljer bort?

Guje
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 21:21 - Editerad av: Guje
Svara 


Hmmm...om nätoperatören låtit Internet-ansluta sitt nät och "bjuder" på kontakten - kan man i så fall välja bort den tjänsten?

---
Morjens förresten Niclas, kul att ha dej med igen!

Niclas
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 21:28
Svara 


Hmmm...om nätoperatören låtit Internet-ansluta sitt nät och "bjuder" på kontakten - kan man i så fall välja bort den tjänsten?

Det är förstås upp till nätoperatören att definiera vad det går att göra. Men vill man inte ha internetkontakt ska man väl inte tvingas att ha det heller, för då är det väl inte ett fritt nät?

Niclas
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 21:30
Svara 


Morjens förresten Niclas, kul att ha dej med igen!

Tackar tackar!
Har inte varit den mest aktiva besökaren, men gillar nog det finlandssvenska forumet

Nisse
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 21:32
Svara 


Nåja, det gör nu detsamma vad man kallar Internetanslutningen. Men jag anser den var så GRUNDLÄGGANDE att det är svårt att tänka sej en anslutning utan Internet. Vi har åtminstone inte sådana. Även om det nog är möjligt i vårt nät också att bara använda det lokalt - och då betalar man ingen månadsavgift alls !

Men visst är det möjligt att nån i framtiden skaffar en anslutning - till exempel till ett växthus - som inte behöver Internet. Vi har en granne som har sina växthus i grannbyn så han kan ha ett intresse av övervakning där. Och det råkar finnas fiberburk alldeles bredvid växthusena. Säkert kommer det i framtiden sådana anslutningar.

(Men ingen operatör kommer att ens försöka konkurrera med våra priser på Internetanslutningen ...)

Guje
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 21:38 - Editerad av: Guje
Svara 


Niclas: Men vill man inte ha internetkontakt ska man väl inte tvingas att ha det heller

Precis. Vi "säljer" ju öppna nät och då skall man fritt kunna välja.

Vi har diskuterat lite dethär i våra knutar.

Endel vill bara plugga i och då skall "ALLT" finnas där. TV, telefon, Internet. Hur och varifrån det kommer spelar ingen roll. Bara det funkar.
Andra vill välja telefon men inte Internet. Men nog SverigesTV från tex. TVKaista.
Endel vill bara ha kameraövervakning mellan sin lokala försäljningspunkt och sitt hem.

Man vill en massa. Hur skall vårt Andelslag organisera och verkställa alla dessa viljor?

Nisse
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2009 21:45
Svara 


Jag har (i princip) den ståndpunkten att vi fixar att paketen rör sej till och från Internet och folk får själva göra allt annat eller ha någon att fixa det. Vi har inte resurser att börja sköta om allt möjligt - inklusive rådgivning av typen: "Har du satt i stöpseln ?". Vårt ansvar tar slut vid mediakonvertern och därmed basta !

MEN i praktiken så kan jag ju inte låta bli att sköta om det ena och det andra då goda grannar och folk från byn frågar om allt möjligt ...

Men om ni börjar ta ansvar för ALLTING så är ni nog kvickt ute på tio famnars vatten ! Vi kommer att få en firma (två unga pojkar) som kommer att sköta om sådana saker - de fixar operativsystemet och installerar det ena och det andra.

pdonner
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2009 08:09 - Editerad av: pdonner
Svara 


Jag har (i princip) den ståndpunkten att vi fixar att paketen rör sej till och från Internet och folk får själva göra allt annat eller ha någon att fixa det. Vi har inte resurser att börja sköta om allt möjligt - inklusive rådgivning av typen: "Har du satt i stöpseln ?". Vårt ansvar tar slut vid mediakonvertern och därmed basta !

Men om ni börjar ta ansvar för ALLTING så är ni nog kvickt ute på tio famnars vatten !


Så är det. Detta är vår huvuduppgift. Och kan man inte särskilja mellan huvuduppgift och stödfunktioner så kan man nog lika gärna glömma bort alltihop. När ansvaren tornar (och ni vet ju att de har en tendens att göra så, fast vi bara skulle syssla med det väsentliga) så händer det allt emellanåt att någonting brister. Och då blir ju folk besvikna och med rätta. Och så gäller det att igen börja med att lllååånnnggggsssammmttt bygga upp förtroendet. -- Så riskerar man att engagera sig i sidosysslor, så då skall man nog kalkylera ordentligt vad man verkligen klarar av, för det är nog ingen annan än vi själva som kan särskilja mellan vad som är det centrala och vad som är periferin.

Men i-samhället är tyvärr ingen smörgåskaka där man kan först skära till kakbottnet och sedan lägga till de olika skikten. Det måste finnas någon som ser helheten. När våra administratörer inte ännu tycks ha den minsta aning om vad ett i-samhälle verkligen är, utan allt handlar bara om att breda smöret, skära till några ostbitar och sedan igen börja med följande brödlager.

Det är därför som jag tog upp behovsdiskussionen. Det måste finnas någon som förstår helheten. Dehär välbetalda landskapsadministratörerna som ansvarar för nätverksutvecklingen borde förstå den och deras bossar borde kunna gestalta den ännu bättre. Men så länge de inte gör det, är det vi som måste klara av att genom de små piloterna påvisa behovet och nyttan. Men inte är det vår uppgift att utföra arbetet, utan det är vi skall bara irritera byborna, de kommunala tjänstemännen, landskapets tjänstemän och FICORA-tjänstemännen med kinkiga frågeställningar och driftiga förslag.

Det handlar ju om att någon måste röra om i denhär saken. Gör inte journalisterna det, så bör vi se till att samhällsdebatten växer fram. Det är därför som dethär forumet är så viktigt. Vi är ännu bara kanske ett dussin verkligt engagerade. Men inte behöver man ju vara någon clairvoyant för att se att vår styrka hela tiden växer alltmedan argumentationens styrka ökar. Strunta i telegurun som tror sig veta hur industrin kommer att koncentrera på 2-3 bolag. Bry inte om de spydiska anmärkningar om oss som puttifnaskandelslag och bykommittéer. För teleindustrin kommer att fortsätta med ta till sig godbitarna. Och det är vi som måste göra det hårdaste jobbet.

Verkligt orolig är jag över att vi inte kommer att hinna utveckla diskussionen till den nivå som behövs för att genomföra arbetet.

Jag räknade t.ex. ut att det behövs ungefär 60 km kabel för att bygga stomnätet för Iivantiira by. Och vi är bara en av Kuhmos 29 byar. Och så måste de ju byinstallationerna kopplas ihop också. Och Kuhmo är bara en av Kajanalands 9 kommuner. Så ni kan nog lätt inse att det är jättestort projekt som vi håller på att diskutera här. Det är så stort att frågan om grannens datorproblem faktiskt ter sig lite sekundärt i det sammanhanget.

Det är bristen på klarsynhet och helhetsgestaltning som oroar mig. Det är knappast någon som skulle ha räknat ut vad allt detta innebär. Vi har en imponerande lista över kommuner i Österbotten där man satsat på optisk fiber. Detta är föregångarlandskapet, men inte har jag sett någon helhetsbeskrivning av vad det innebär att ens förse föregångarlandskapet med de snabba stomnätsförbindelserna enligt det schema som kommunikationsministeriet föreslår. Så allt är ju fortfarande i sin linda. Och hösten 2010 tänker man redan gå ut med offerttävlingar i alla landskapen, trots att inget landskap ännu tycks veta vad projektet handlar om.

Jag hoppas innerligt att staten ögonblickligen går in för 2-3 stomnäts pilotprojekt runt om i landet där man i olika förhållanden skapar arbetsmodeller och kostnadsstrukturer. Kalla det benchmarking om ni vill, men det behövs nog mycket mer pengar än den halv miljon euro som man reserverat för detta år. Och så kunde vi i slutet av detta år ha förutsättningar att planera den stora helheten och att räkna vad detta verkligen kommer att kosta samt vilka resurser som behövs för att utföra det stora arbetet.

Nisse
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2009 08:39 - Editerad av: Nisse
Svara 


Det är bristen på klarsynhet och helhetsgestaltning som oroar mig. Det är knappast någon som skulle ha räknat ut vad allt detta innebär.


Precis exakt !

Därför är jag också väldigt negativ och pessimistisk - inte ifråga om målsättningen i regeringens principbeslut men ifråga om genomförandet.

Det kommer att gå åt helvete fullständigt (dvs. inget kommer att hända annat än att det tillsätts arbetsgrupper som producerar - papper ...).

I dagens Hbl pratar IBM:s chef en massa smörja. Om det inte finns någon infrastruktur som duger så vad är det för idé att utveckla systemen ... Som att bygga sportbilar i ett land med åsnestigar.

Guje
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2009 09:44 - Editerad av: Guje
Svara 


pdonner: Och hösten 2010 tänker man redan gå ut med offerttävlingar i alla landskapen, trots att inget landskap ännu tycks veta vad projektet handlar om.

Såhär har vi funderat lite i Västnyland: Vi gör ett ärligt försök att bygga utan statens hjälp. Däremot behöver vi statens hjälp i planeringen. Det stödet hämtar vi ur redan fungerande system, tex. ur TE-centralens cirklar. Visar det sig att staten får ordning och reda på sina planer blir vi mer intresserade av deras nya tankar.

Min personliga åsikt är att vi inte skall satsa våra små resurser på riskfyllda utdelningar. Vi skall ju bara bygga ett nät. Vi låter dom stora IBM-cheferna mfl. fundera på resten. Nånting skall de ju göra med sina resurser också.

Nu föreslår pdonner att vi borde jaga våra kommunala och statliga organisationer ännu mer. Mitt jaktförslag skulle gå ut på att vi bygger våra lokala nät 2 km kring våra hushåll. Och när det står färdigt står vi där med stöpseln i hand och funderar var statens kontaktdon finns - det som dom lovat bygga. Finns inte kontakten i höst när vi behöver den så undrar vi naturligtvis om vi får bygga den delen också. Med statens utlovade pengar förstås.

(Tänk så bra mitt inlägg passar in under trådrubriken denhär gången: "Behovet på snabb dataöverföring" Jag tror att vi kommer att ha ett riktigt ordentligt behov snart. Precis som Björn om han vill jämföra mitt b) alternativ med a) alternativet här ovan. . )

bjornh
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2009 11:37
Svara 


(Tänk så bra mitt inlägg passar in under trådrubriken denhär gången: "Behovet på snabb dataöverföring" Jag tror att vi kommer att ha ett riktigt ordentligt behov snart. Precis som Björn om han vill jämföra mitt b) alternativ med a) alternativet här ovan. . )


Du din "j.." Guje!

du vet att jag idag kör med Vodafone (Elisas) vita kloss och 3g finns på ca 1 kms avstånd från Bromarf kyrkoby.... den trevliga ynglingen på Elisashop i Kampen i Hfors kunde konstatera att jag når maximalt 200 kb/s - för en lekman som jag låter 200 otroligt snabbt och bra...

Länken till Malax (dvs a) var fin, jag såg hur bilarna och motorcykeln körde med god fart och utan knyckar ( något som överraskade mig!) den andra"b" startade inte alls igår.

Behovet komemr troligen snabbare än vi tror.

Tänk bara på utvecklingen av mobiltelefoner - de där tingestarna som är helt onödiga, "vem behöver ha en telefon med sig!" Det är inte många år sedan jag ofta hörde detta sägs.

Det gäller bara att ha planerna och förutsättningarna klara när behovet är stort! Görans önskan om utveckling av sin egen affärsverksamhet är bara början, han borde få sitt "system" i skick och sedan en helsidesartikel i VN och allt fler börjar kräva hjälp och sedan rullar det heal igång. jag väntar på att få besöka Liljendal!

Gunnulf i Liljendal. min gamla scoutledare, införde i våra scouttävlingar att någon uppgift kunde vara "omöjlig" att utföra, med resultat att vi som tävlade var tvungna att tänka i andra banor, dvs inte tro på vad som var allmänt accepterat speciellt då vi ville åstadkomma ett så bra tävlingsresultat som möjligt och inte kunde veta om uppgiften var omöjlig eller ej. Allt kan lösas!

Guje
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2009 12:57 - Editerad av: Guje
Svara 


Du din "j.." Guje!

Jag är också en gammal scoutledare.


Du skriver att a) filmen visades utan knyckar. Va bra! Hur stor skärm hade du? Kunde du läsa alla texter, kunde se alla grässtrån vaja i vinden? Hur tydlig var bakgrunden då något rörde sig över den?

bjornh
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2009 13:26
Svara 


Du skriver att a) filmen visades utan knyckar. Va bra! Hur stor skärm hade du? Kunde du läsa alla texter, kunde se alla grässtrån vaja i vinden? Hur tydlig var bakgrunden då något rörde sig över den?






Ditt svar
min dators skärm torde vara 20 tum ( vad är det för mått) den är stor i alla fall.

Jag har inget att jämföra med. I somras besökte jag en kompis som via Digita fick pröva på "modern TV" under OS. Effekten var förödande för mig när jag kom hem och använde egen över 20 år gammal TV!

Det egna systemet är alltid det bästa som finns att få tills man har ett nyare bredvid sig. Jag läste matsedeln på baren i Malax. Växtligheten såg ut som växtlighet brukar se ut.... OS utsändningen hemma hade inga tydliga konturer på åskådarna på läktaren i bakgrunden, annat var det med den stora 50 tums TV hos kompisen. Frågan finns, vem är intresserad av att betala "mycket" (relativt) för detta?

Jag hade väntat mig att Malaxfilmen skulle ha stannat upp med lämpliga mellanrum, speciellt då mina telefonsamtal allt emellanåt bryts men inte! Tittade tydligen på detta under mycket trafiksvag tid.
Det är givande att titta på de olika andelslagens (och motsvarandes) hemsidor, gäller också Skåldö vattenandelslag hemsida.

För varje årtag kommer man närmare målet.

häslningar

Björn H

Guje
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2009 14:25 - Editerad av: Guje
Svara 


Jag läste matsedeln på baren i Malax

Låter intressant! Menar du dendär matgästen som studerar matsedeln ca. 2 min. in i filmen?

I egen skärm ser jag inte texten. De stora rubrikerna ..EX MEAT ???CALS ser jag nog men jag kan inte läsa maträtterna.
Där fanns också en vit motorbåt (2:43) i hamnen som var av märket ... såg inte vad.

Runt alla min rörliga objekt finns en suddig glorira. Mänskorna saknar ansikten, kyrkan i början hade inget kors på taket, osv. osv. MEn kanske det är så i Malax. Jag vet inte.

Klarast blir min bild om den är ca. 7x5 cm och täcker mitten på min skärm. Det är när jag gör bilden större som dom där otydligheterna dyker upp.


Knyckandet är borta därför att denhär visningstekniken samlar först in på förhand en sekvens på flera sekunder och därefter visas filmen. Tillfälliga störningar i trafiken gör ingenting. En del uppspelningsprogram brukar visa "buffering" när den väntar in tillräckligt långa sekvenser att visa.

Denhär buffringen finns inte i kabel-TV, den behövs inte där.

Här finns mer Malax-TV http://www.malaxtv.fi/videoarkiv.htm

pdonner
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2009 20:55 - Editerad av: pdonner
Svara 


Guje skriver:

Såhär har vi funderat lite i Västnyland: Vi gör ett ärligt försök att bygga utan statens hjälp. Däremot behöver vi statens hjälp i planeringen. Det stödet hämtar vi ur redan fungerande system, tex. ur TE-centralens cirklar. Visar det sig att staten får ordning och reda på sina planer blir vi mer intresserade av deras nya tankar.

Min personliga åsikt är att vi inte skall satsa våra små resurser på riskfyllda utdelningar. Vi skall ju bara bygga ett nät. Vi låter dom stora IBM-cheferna mfl. fundera på resten. Nånting skall de ju göra med sina resurser också.

Nu föreslår pdonner att vi borde jaga våra kommunala och statliga organisationer ännu mer. Mitt jaktförslag skulle gå ut på att vi bygger våra lokala nät 2 km kring våra hushåll.


Jag anser att ert koncept är helt bra. Bygg först distributionsnätet och kräv sedan att någon kommer och bygger stomnätet. Har naturligtvis också spekulerat den vägen, men det ter sig ganska svårt i våra förhållanden. Jag tror inte att jag föreslagit att ni borde jaga de kommunala och statliga organisationerna. Jag tycker att vi bör göra det. Och jag tror knappast du vill säga att vi inte skall göra det.

Har försökt betona att vårt land är ganska stort och att vi lever i olika förhållanden. De olika problemställningarna löses inte bäst med en utan med flere modeller. Jag kan ju inte era förhållanden och behöver inte kunna dem. Det är ni som skall analysera hur arbetet skall försiggå hos er och det är ni som bäst inser hur det skall utföras. Vi bör däremot göra det på basen av våra förutsättningar.

Trots det kunde det vara nyttigt att göra en jämförelse så att åtminstone vi kunde visa upp hur olika våra förutsättningarna är. En del av skillnaderna hänger samman med behovsdiskussionen. Andra låter härleda sig till geografiska och demografiska skillnader. Är ni intresserade av att göra en sådan jämförelse? Jag tror att den kunde lätt förklara de olika tillvägagångssätten.

Niclas
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2009 21:37
Svara 


Tja, om jag inte kommer ihåg fel från Köpenhamn så sa Antti Kohtala från Ficora i sitt föredrag att vi nog lär få vänta på pengar ännu några år för ännu under 2010 gäller det ju att alla ska få tillgång till 1Mbps vilket ju blir trådlöst och 100Mbps ska då vara möjligt 2015, men det kommer ju operatörerna att sköta så fint. Sista 5% ska dom väl stöda då med 1/3 statliga, 1/3 kommunala och 1/3 eu-pengar eller hur det var och det blir fram till dendär 2km från huset då som dom kan hjälpa till.

pdonner
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2009 21:45 - Editerad av: pdonner
Svara 


Mycket riktigt, kanske med det tillägget att man vill få till stånd "benchmarking" genom att satsa en halv miljon euro i år (vilket nog är för lite). Offerttävling 2010 och så är det meningen att man skall börja bygga stomnät i större skala fram till 2015. Det är ramen, men de konkreta planerna finns inte.

Niclas
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2009 21:49
Svara 


Mycket riktigt, kanske med det tillägget att man vill få till stånd "benchmarking" genom att satsa en halv miljon euro i år (vilket nog är för lite).
Den halva miljonen har jag missat, men är det inte lika bra att gå och pissa i havet då?

pdonner
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2009 22:09 - Editerad av: pdonner
Svara 


är det inte lika bra att gå och pissa i havet då?

Jo vi har endel automater som koncentrar just på att hålla i den tråden. -- Det är kanske detta som en del av oss är mest rädda för, att allt bara blir ett enda slöseri och inte byggeri.

Gunnulf
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2018 17:18
Svara 


Bästa Fiberforumläsare

För ett drygt år sedan fick jag en utmaning/uppmaning av några vänner, åt vilka jag uppenbarligen har berättat alltför många anekdoter, att skriva ner dem i datorn. Dessa minimemoarer blev färdiga för några veckor sedan och jag distribuerar dem nu som en följetång till barn, barnbarn och några kusiner. Emellertid har jag där också inkopierat ett antal föredrag/artiklar om telekom, som jag nyligen sände till några fibervänner. Philip Donner har nu uppmanat mig att sätta ut dem på fiberforum. Efter att ha forskat kom jag till att denna tråd har lämpligt filosofiska inlägg, där mina texter passar in. Den första texten är min spådom om dagens internetterminal, publicerad i Uusi Suomi vintern 1980.

Gunnulf
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2018 17:38
Svara 


IV. TELEINFORMATIKEN
Kommentar 11 juli 2017: Det sägs att efterapning är den mest hederliga formen av smicker. Ett par månader efter att de nedanstående artiklarna hade publicerats i Uusi Suomi, hittade jag en kopia av det historiska schemat (s. 104) i min telefoniprofessor Kauko Rahkos undervisningskompendium. Ingen hade frågat. Jag tog det närmast som en komplimang. I efterhand framstår jag som den verkliga pessimisten beträffande teknologiutvecklingen. NTT DoCoMo lanserade en smarttelefon 1999 och år 2016 använde 90% av finländarna internet.

Yhteysasema korvaa puhelimen – Onko näin jo vuonna 2000?
Teksti: Tekn lis. Gunnulf Mårtenson, helmikuu 1980

Elektroniikan nopea kehitys aiheuttaa suuria muutoksia monella alalla. Tietoliikenteeseen elektroniikka on tun¬keu¬tunut vuosikymmeniä sitten, mutta vasta nyt sen vaikutus todella rupeaa olemaan merkittävä. On mahdollista että puolet kaikista puhelinkoneista on elektronisiin keskuksiin liitettyjä jo ennen vuotta 2000. Mutta ovatko ne enää puhelimia? Tulevaisuuden täyselektroninen liittymä antaa mahdollisuuden perustaa yhteysasemia, joista käsin puhe, kuva, teksti ja tieto voidaan välittää.

Tämän päivän suuri kiinnostus tietoliikenne- ja tietokoneasioihin johtuu eräästä hyvin yksinkertaisesta syystä: elektroniikka kehittyy nopeasti.

Muistakaamme menneiden vuosikymmenien eräitä nopeasti kehittyneitä aloja: puunjalostus, koneteollisuus, autot, laivanrakennus. Nämä kaikki kehittyvät ja kasvavat edelleenkin turvallisesti, varmasti ja verkkaisesti.

Vain muutamilla aloilla on vauhti vallankumouksellisen nopea ja elektroniikka on niistä yksi. Elektroniikan sovellutuksia tunkeutuu kaikkialle: autoihin, kotitalouskoneisiin, kelloihin, tehtaisiin ja konttoreihin.



Elektroniikan ansiosta laitteet toimivat varmemmin, tarkemmin ja luotettavammin. Toiminta voidaan mu¬kaut¬taa nopeammin muuttuviin toimintaolosuhteisiin ja häiriötapauksissa voi hälytys jopa osoittaa missä paikassa vikaa on.

Nämä kaikki ominaisuudet voidaan käyttää tehokkaasti hyväksi tietoliikenteessä. Uusimmat puhelinkeskukset ovat jo elektronisia ja niissä ei ole liikkuvia osia. Tilaajlle menevällä kuparijohtimella kohta ei kulje ääniaaltoja, vaan pelkkä pulssijono. Täten voidaan puhua täyselektronisesta liittymästä.

Tekniikka vain osa

Tekniikka luo vain pe¬rustan tietoliikenteen kehitykselle. Tekniikka määrää, mitä on mahdollista tehdä ja talous määrää, mitä kannattaa tehdä. Ihmisten ja yhteiskunnan tarpeet taas määräävät, mitä pitää tehdä. Olemme ilmeisesti jo siinä tilanteessa, että laitteiden tekniset mahdollisuudet ylittävät kykymme soveltaa niitä käyttöömme.

Palvelun volyymilla on ratkaiseva merkitys taloudellisuuteen, koska peruskustannukset ovat usein suuret, käyttökerrat eivät maksa paljon. Harvinaisemmat palvelut jäänevät sen vuoksi erikoissovellutusten tai harrastelijoiden kiinnostusten kohteiksi. Tässä artikkelissa keskitytään käsittelemään

kysymystä puhelimen osalta; eli minkälainen on se laite, joka todennäköisesti joskus vuosisadan vaihteessa sijoitetaan pöydälle puhelimen paikalle.

Vanhan tekniikan merkitys säilyy

Elektroniikan etevyys ei merkitse sitä, että kaikki vanha ja olemassa oleva tekniikka menettäisi hetkessä merkityksensä. Ei rautatiekään käynyt tarpeettomaksi, kun keksittiin auto, eivät autot hävinneet, kun lentokone keksittiin.

Televerkkoa on rakennettu yli sata vuotta. Se muodostaa näkymättömän ”tieverkoston”, jolla ”ajetaan” vielä ensi vuosituhannellakin. Eivät hiekkatiet ole Suomesta hävinneet, vaikka asvaltointi aloitettiin 1940-luvulla.

Televerkon uushankinta-arvo on arvioitu noin 20 miljardia markaksi. Vuotuiset investoinnit ovat noin 1,2 miljardia markkaa, eli puolet ydinvoimalan rakennuskustannuksista.

Tämä verkko on rakennettu käyttämällä tavallisia kuparijohtimisia kaapeleita ja keskukset on konstruoitu releillä. Puhelimissa on samanlainen hiilimikrofoni kuin sata vuotta sitten. Näiden vaihtamiseen kuluu vielä pitkä aika.

Jos kaksinkertaistaisimme investoinnit tänään, investoinnit ja verkkoa ryhdyttäisiin romuttamaan samassa tahdissa kuin toteutetaan laajennukset, kestäisi ehkä 15-20 vuotta ennenkuin uusi tekniikka syrjäyttäisi kokonaan vanhan.

Tämä on pidettävä mielessä, kun puhutaan uusista tietoliikennepalveluista. Ne edustavat nopeasti kasvavaa, hyvin mielenkiintoista ja valtavia mahdollisuuksia omaavaa, mutta toistaiseksi suuruudeltaan hyvin pientä osaa koko tietoliikenteestä.

Gunnulf
Medlem
# Skrivet: 24 Feb 2018 18:11
Svara 


Elektroninen televerkko luo uudet ulottuvuudet
(helmikuu 1980)


Jos yritämme ennustaa tietoliikenteen kehitystä vuosisadan loppuun mennessä, ovat tämän päivän tilanteet ja trendit itsestään selvä lähtökohta. Me tiedämme jo hyvin paljon tulevaisuudesta, itseasiassa olemme sitoneet kätemme rakentamalla verkkoa ja tehtaita tietyllä tavalla, solmineet pitkäaikaisia kauppasopimuksia ja kouluttamalla ihmisiä tiettyihin työtehtäviin. Vain katastrofi voi näitä asioita nopeasti muuttaa.

Kehitystä kuvaavat ennusteet pohjautuvat Suomen liittymäennusteisiin sekä lähinnä Yhdysvaltojen ja Ruotsin kokemuksiin. Kasvu jatkuu, vaikka näissä maissa on puhelinmäärä asukasta kohti laskettuna suurempi kuin Suomessa. Vuosisadan lopussa puhelinverkon täyselektroniset liittymät, yleinen dataverkko ja telexverkko palvelevat samoja käyttäjiä suurin piirtein samoilla pelvelumuodoilla. Jakoa näiden välillä ei ole yritetty ennustaa.

Nykyiset televerkot riittävät

Kun sähkösanoma keksittiin, ryhdyttiin rakentamaan lennätinverkkoa. Kun keksittiin puhelin, aloitettiin puhelinverkon rakentaminen. Kaukokirjoitti¬men keksiminen toi telexverkon ja nyt tietokoneet tarvitsevat keskinäiseen liiken¬tee¬seen dataverkon.

Näin ei voi jatkua, että jokaiselle tietoliikennemuodolle rakennetaan oma verkkonsa. On välttämätöntä kehittää uudet telepalvelut sellaisiksi, että suurin osa niistä voidaan muodostaa liittämällä erilaisia päätelatteita samaan tai muutamaan erilaiseen televerkkoon.

Tällaisia verkkoja olisi elektroninen puhelinverkko, sekä – vasta tulevaisuudessa – videoverkko liikkuvien kuvien siirtoon. Erikoistarpeita varten tarvitaan erillisverkkoja, jotka muodostetaan erottamalla johtoja yleisverkosta.

Elektroniset tilaajavaihteet

Tilaajavaihteet ovat tarkoitetut yrityksen tai organisaation sisäiseen kommunikaatioon. Ne liittyvät yleiseen verkkoon muutamilla johdoilla ulko¬puhe¬lui¬ta varten. Tällaisen pienen erillisen kohteen uudistaminen käy huomattavasti helpommin kuin yleisen verkon.

Siitä syystä on teletekniikan uutuudet usein kokeiltu ensin tilaajavaihteissa, ennen kuin niitä on sovellettu yleiseen verkkoon. Puolielektronisia tilaaja-vaihteita tai sarjapuhelimia on Suomessa käytössä jo satoja, joukossa muutama suurvaihde.

Uusien vaihteiden koko ja sähkönkulutus pienenevät. Niiden toiminta sovitetaan juuri sen organisaation tarpeiden mukaan, jossa ne toimivat. Tulevaisuudessa vaihde tekee muitakin toimintoja kuin yksinomaan puheluiden välittämisen. Siitä tulee yleinen tietoliikenneohjain, joka kytkeytyy niin puhelin-, data- ja tarvittaessa myös telexverkkoon.

Liittyminen yleiseen televerkkoon tapahtuu täyselektronisilla liittymilla, jolloin kuuluvuus paranee ja datasiirrossa siirtopeus kasvaa noin kymmenkertaiseksi. Tällaiseen elektroniseen vaihteeseen voidaan liittää puhelimia, kuvansiirtolaitteita, näyttöpätteitä ja näistä muodostettuja kommunikointipaikkoja.

Puhelin

Puhelinkone on useimpien ihmisten mielestä suhteellisen yksinkertainen laite. Numerolevy ja kuulopuhelin – siinä kaikki.

Lähivuosina on odotettavissa näppäinpuhelinkoneiden varsinainen läpimurto. Toistaiseksi on hinta ollut esteenä. 1990-luvulla numerolevypuhelimia ei enää ole saatavana.

Muutos tulee olemaan suu¬rempi kuin pelkän valintalevyn korvaaminen näppäimistöllä sillä näppäinten taakse voidaan kätkeä enemmän kuin tavalliseen puhelinkoneeseen on mahtunut: pitkänkin numerosarjan valinta ai¬no¬as¬taan yhtä näppäintä painamalla, viimeksi soitetun numeron toisto, elektroninen nauhuri jotain lyhyttä sanomaa varten, ja pieni taskulaskimen tapainen numeron näyttö¬laite, joka tarkastaa, onko numero oikein valittu. Samassa numeron näyttölaitteessa voidaan ilmaista taksaimpulssien määrä, jolloin puhutun puhelun hinta selviää heti. Nämä kaikki toiminnot ovat jo nyt toteutettavissa erillislaittein, mutta ne maksavat paljon.

Puhelinkonevalikoima monipuolistuu huomattavasti. Kovaäänispuhelimet, neuvottelu- ja johtaja-sihteeri yhdistelmäpuhelimet, lisäkuulokkeet jne. Kaikki toki eivät tarvitse näitä erikoisuuksia. Siksi on 1990-luvulla yksinkertainen näppäinkone vielä yleisin.

Telekopiointi

Puhelimen kaksi tärkeintä oheislaitetta ovat telekopiointipääte ja näyttölaite. Kolmen minuutin telekopiointilaite – laite joka siirtää tavallisen A4-kokoisen arkin sisältämän informaation kolmessa minuutissa - maksaa nyt toistakymmentätuhatta markkaa, jos se on varustettu automaattisella vastaanotolla. Sen kuu¬kausivuokra on Suomessa 420 mark¬kaa ja luonnollisesti puhelumaksut tämän lisäksi.

Telekopiointi on tehokas tapa rationalisoida mainostoimiston, sanomalehden toimituksen tai yritysten eri aluekonttoreiden toimintaa. Hinte lienee edelleen liian kallis yleistä käyttöä ajatellen. Yhden minuutin laitteet ovat kolme-neljä kertaa kalliimmat.

Ranskassa ja Japanissa, missä telekoiointilaitteiden tarve on suuri, kehitellään parhaillaan n.s. ”kansanfaxia”. Se on telekopiointilaite, jonka hinta yksinkertaisimmassa muodossaan olisi ehkä muutama tuhat markkaa.

1990-luvulla telekopiointilaite voisi olla jokaisen neuvotteluhuoneen vakiovaruste. Kahden johtajan välinen puhelinkeskustelu voitaisiin hetkeksi katkaista aina kun paperilla oleva tieto on siirrettävä yhteyden toiseen päähän.

Elektronisen televerkon kautta voitai¬siin A4-arkki siirtää muutamassa sekunnissa. Tällöin ei verkko ole rajoi¬tuk¬sena, vaan kuvansiirtopäätteen me¬kaaniset liikkeet.

Kenties vielä tärkeämpi televerkon pääte on aikanaan näyttölaite näppäimistöineen. Kehitys kulkee useita eri reittejä tähän suuntaan.



Telset

Tavallinen televisiovastaanottimen käyttöä tekstin näyttöpäätteenä on kokeiltu Helsingissä viime vuosina. Toiminta saanee vakiintuneet muotonsa lähiaikoina ja Telset-tietopankkiin voidaan sijoittaa mitä erilaisimpia tietoja käsittelevia tietoja: tuoreimmat uutiset, tietosanakirja-aineistoa, aikataulut, konferenssiohjelmat, luokitellut ilmoitukset, jne.

Kun televisiovastaanottimen sisään sijoitettava mikropiiri, joka tarvitaan puhelinjohdolta tulevan informaation muokkaamiseen tv-vastaanottimelle sopivaan muotoon on standardoitu kansainvälisesti, sitä voidaan valmistaa suurina sarjoina hyvin edullisesti. Ei ole mitään estettä siihen, ettei tällainen piiri olisi tulevaisuudessa jokaisessa vastaanottimessa.

TV-vastaanottimella olisi täten 1990-luvulla kolme johtoa: sähkö-, antenni-, ja puhelimen liitäntäjohto. Etupaneelissa olisi ohjausnappi ”tietopankki”, jota painettaessa saataisiin automaattisesti puhelinyhteys lähimpään tieto¬pank¬kiin.

Dataterminaalit

Dataterminaalit ovat olleet jo vuosia tietokoneiden etäälle sijoitettuja syöt¬tö- ja tulostuspaikkoja. Dataterminaalin käyttäjiltä vaaditaan toistaiseksi melkoista asiantuntemusta tietojen syötössä ja saannissa.

Aikaa myöten niiden hinnat laskevat ja käyttö helpottuu. ATK-pohjaiset systeemit otetaan käyttöön yhä pienemmissä yrityksissä ja konttoreissa.

Tekstinkäsittely

Tehokirjoittimet ja erilaiset sanan- ja tekstinkäsittelyjärjestelmät vähentävät huomattavasti tekstin uudelleen kirjoittamisen tarvetta. Kun tällaiseen järjestelmään lisätään tietokoneliitäntä, syntyy tekstinsiirtopääte.

Järjestelmän muistissa olevaa tekstiä voidaan siirtää ohjauskäskyllä televerkon yli toiseen samanlaiseen muistiin. Kansainvälinen standardointi on vielä toistaiseksi kesken. Toivottavasti 1980-luvun lopulla saadaan eri val¬mis-¬

ta¬jien laitteet yhteensopiviksi. Tällöin saisi tekstinsiirto huomattavan kasvusysäyksen. Tavallinen liikekirje on keskimäärin ehkä 1,5 sivun mittainen. Tällaisen kirjeen siirtoaika olisi noin 15 sekunttia.

Telex

Telex on tullut Suomeen 1945 ja se on kasvanut vaatimattomasta alusta maailmanlaajuiseksi verkoksi. Telexkoneita on nyt maailmassa yli mil¬joo¬na, mutta verkon suurin puute on tällä hetkllä sen hitaus 6 ⅔ merkkiä sekunnissa useimmissa maissa. Kun telexpääte uudistetaan ja nopeutetaan, tulos on sama kuin tekstinsiirtopäätteellä.

Yhteysasema

1990-luvun yrityksellä on elektroninen tilaajavaihde tai päälaiteohjain, mihin on kyketty mitä erilaisimpia päätteitä. Näppäinpuhelinkoneesta koostuu ilmeisesti eräs tehokas yhteysasema tai siihen liitetystä kuvansiirtolaitteesta sekä jostakin näyttöpäätteestä.

Näyttöpäätteestä voidaan olla yhteydessä joko yrityken omaan tietokoneeseen, yleiseen telset-tietopankkiin tai käydä ulkopuolista kirjeenvaihtoa.

Tällainen yhteysasema on tulevaisuudessakin harvinaisuus. Sen hinta ylittää tavallisen käyttäjän kukkaron mahdollisuudet ja tuskinpa Matti Meikäläinen niitä erikoisuuksia tarvitseekaan.


Televerkon muutoksen hitaudesta ei liene haittaa, kunhan vaan pystytään palvelemaan ”uuden aikakauden” tilaajia elektronisilla liittymilla. Tähän on hyvät mahdollisuudet, koska juuri niillä paikkakunnilla, missä suurin osa näis¬tä uusis¬ta tilaajista on, siellä puhelinverkon uudistamistarve muistakin syistä on suurin.

Gunnulf
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2018 15:33
Svara 


Administratorn för denna webplats kan kanske instruera mig hur jag inkopierar de bilder, som jag inte lyckats få med i mitt föregående inlägg!

Jag kan inte låta bli att citera ett stycke i Arthur C Clarkes år 1975 skrivna roman IMPERIAL EARTH, vars händelser försiggår kring USAs 500-årsjubileum år 2276. Clarke var även han utvecklingspessimist, eftersom den apparat, ’Sec, som han beskriver, kom på marknaden redan 1999 och kallas nu smarttelefon.

Citatet: “The ‘Sec was the standard size of all such units, determined by what could fit comfortably in the normal human hand. At a quick glance, it did not differ greatly from one of the small electronic calculators that had started coming into general use in the late twentieth century; it was, however, infinitely more versatile, and Duncan could not imagine how life would be possible without it.

Because of the finite size of clumsy human fingers, it had no more controls than its ancestors of three centuries earlier. There were fifty neat little studs, each, however, had a virtually unlimited number of functions, according to the mode of operation – for the character visible on each stud changed according to the mode. Thus on ALPHA-NUMERIC, 26 of the studs bore the letters of the alphabet, while ten showed the digits zero to nine. On MATHS, the letters were replaced by all the standard mathematical functions. Another mode was DICTIONARY … for dealing with vast amounts of information it was desirable to link the ‘Sec to the much larger screen of a standard comsole...”
(Arthur C Clarke: Imperial Earth 1975 Gollancz Ltd, (1977 Pan Books), sida 127.)

Gunnulf
Medlem
# Skrivet: 25 Feb 2018 18:20
Svara 


Under 1970- och 1980-talen var jag aktivist inom fortbildningsinstitutet INSKO – Insinöörien koulutuskeskus – först som föreläsare och kursmakare, slutligen även några år i styrelsen. Troligtvis ledde min aktivitet till att jag rekryterades in i styrelsen för Tekniska läroverket – sedermera en del av Arcada – och i mitt arkiv har jag ett tiotal anföranden. Här ett utdrag ur en Inskoföreläsning i mars 1980. Tyvärr
plockar denna websida bort alla mina jpeg-illustrationer.

Teleinformatikens gränser

1 Inledning

I detta inlägg extrapoleras kända trender till sina logiska slutsatser. I en dylik extrapolering kan ingen "ha rätt", det finns helt enkelt ingen metod att förutsäga vilken av flera sinsemellan motstridiga utvecklingslinjer som kommer att bli den dominerande. Ändamålet med ett scenario är snarare att stimulera fantasin och att ge en bas för meningsfull kritik.

2 De mänskliga begränsningarna avgör utvecklingen

Gränserna mellan telekommunikationen, datorteknologin, kontorstekniken,
infomationstekniken och hemelektroniken blir allt oklarare. Sammanblandningen mellan dessa olika tekniker har fått bl.a. namnen teleinformatik, kompunikation och telematik.

Utvecklingen styrs för närvarande av mikroprocessorteknologin, som tillsammans med kontorsautomatiken bildar – för att använda Eric Rhenmans term – ett "ledande delsystem" /1/ . Dessa tekniker ger sådana möjligheter till rationaliseringsvinster inom stora företag och organisationer, att utvecklingen inom publik telekommunikation är av underordnad betydelse.

Så ligger t.ex. standardiseringsarbetet inom CCITT, CEPT, ISO och IFIP flera år efter de systemutvecklande leverantörerna. Som en grov indikation på den tekniska utvecklingens hastighet inom mikroprocessorområdet kan användas siffran en dekad per fem år. Se bild ur /2/.



Sålunda har datorernas hastighet, volym, effektförbrukning, och tillförlitlighet förbättrats med en faktor om ca en miljon under de senaste trettio åren. Samtliga tillgängliga uppskattningar tyder på en fortsatt utveckling under hela 1980-talet. De fysikaliska gränserna för teknologin är rätt väl kända och ligger flera dekader avlägsna. Tekniken är alltså inte en begränsande faktor /3/. De ekonomiska begränsningarna gör sig däremot ännu gällande. Erfarenheten av fickräknarna visar, att det närmast är en tids- och produktionsvolymfråga om och när en given tillämpning blir ekonomiskt lönsam. En standardisering som möjliggör tillräckligt långa produktionsserier är därför ekonomiskt ytterst viktig. I produktionsledet är alltså på längre sikt oligopol och ett fåtal de facto-standarder sannolika. Men tillsvidare förhindrar den snabba utvecklingen inom produktionstekniken en dylik koncentration.


Avgörande för vart utvecklingen leder är varken tekniken eller ekonomin, utan de mänskliga faktorerna. Hur lätt är tillämpningen att använda? Vilken är nyttan eller nöjet? Vilka sociala eller samhälleliga behov fyller den?

Thompson uppställer tre kriterier för den mänskliga och sociala nyttan av informations- och telekommunikationstjänster /4/
• Förbättrar mediet möjligheterna att hitta lagrad information?
• Ökar mediet de kommunicerade parternas gemensamma informationsupplevelse ("information space”)?
• Ökar mediet möjligheten till åsiktskonvergens inom stora grupper av människor?

Utifrån dessa frågor är det lätt att se varför boken, telefonen och TV:n har fått en så dominerande ställning. Men hurudan innovation behövs för att konkurrera ut dessa medier?

3 Analys av kommunikationsformerna människa – människa, maskin – maskin och människa - maskin

En vidareutveckling av telefonen till videotelefon – och, om det överhuvudtaget är möjligt, till holografisk överföring – leder på sin höjd till kvalitativa förbättringar av den gemensamma informationsupplevelsen. Också om det behövs en ofantlig teknisk utveckling beträffande överföringskapacitet, terminaler och nätstyrning, är det inte fråga om något egentligt nytt under solen. Själva idén om videotelefon är lätt att förstå för vem som helst.

Nätets omfattning och flexibilitet kommer att kunna ökas efter förgottfinnande. Men en användning av glasfiberteknik, satelliter, eller en utplacering av en radiotelefon i varje bil och en ficktelefon i varje portfölj ger fortsättningsvis ingenting väsentligt nytt – bara en logisk fortsättning på det existerande.

Däremot torde ljud- och videokonferensen kunna vidareutvecklas att bättre motsvara en "naturlig" förhandlingsomgivning. Här finns alltså möjligheter att ersätta resor med telekommunikation.

Kommunikationsformen människa-människa kommer alltså att fortsätta att utvecklas. Men ingenting talar för att framtida uppfinningar skulle innebära en lika stor social omvälvning som telegrafen och telefonen på l800-talet.


När det gäller kommunikationen mellan maskiner är det inte överföringskapaciteten som är den begränsande faktorn. Tvärtom kan det hävdas, att den behövliga informationen kan sammanpressas i allt färre bitar allteftersom maskinerna blir intelligentare. Inom överskådlig tid är det i stället bristen på standardisering som är den viktigaste begränsningen. Maskinen har ju inget naturligt språkorgan, som alla tillverkare måste ta med i sin specifikation!

Olika typer av givare för elförbrukning, temperatur, rökgaser mm. kan redan nu lätt anpassas till fjärrmätningssystem. Senast i början av 1990-talet kan man anta att maskinernas språkförbistring är övervunnen. Därefter är det sannolikt den mänskliga förmågan att göra maskinerna intelligenta, dvs. programmeringen, som bestämmer utvecklingen.

I början av 1960-talet kunde man uppskatta att produktiviteten för en ge¬nomsnittlig programmerare var ca 3 order per dag. I och med att nya ”högnivå”-programmeringsspråk har konstruerats, har produktiviteten stigit till kanske 10...50 order per dag, mycket beroende på tillämpningens komplexitet. Ju större programvolym, desto sämre produktivitet.

Denna förbättring av programmeringsförmågan är obetydlig i jämförelse med den tidigare nämnda förbättringen i hårdvarans prestanda. Det verkar alltså tillsvidare att finnas en gräns för hur komplexa och omfattande system det överhuvudtaget är möjligt att få till stånd.

Månne produktiviteten för programmeringen sjunker till noll om systemets komplexitet blir för stor? /5/ Och vad händer när informationsutbytet mellan datorer i olika ändar av jordklotet börjar ”självsvänga" i form av meddelanden och kontrameddelanden flera gånger i sekunden? /6/

Kommunikationsformen maskin-maskin kommer att utvecklas mycket kraftigt – men på datorteknikens villkor. Så snart tillräckligt effektiva standarder utarbetats, kommer telekommunikationen inte längre att utgöra ett problem.

Hur betydelsefullt detta är kan lätt åskådliggöras ett litet räkneexempel. En rimlig uppskattning på hur noggrant en människa arbetar är ett fel på tiotusen, t.ex. ett tryckfel på ca tre maskinskrivna sidor. En rimlig uppskattning på vilken onoggrannhet en människa tolererar är ett fel på hundra, dvs. ett tryckfel på varannan rad. Om vi antar, att ett register i en dator uppdateras varje dag och eventuella fel inte rättas, blir registret enligt formeln

0.9999 i potensen 100 = 0.99

oanvändbart efter hundra dagar!

Säkerligen vill man att uppgifterna i ett telset-system skall hållas korrekta en längre tid än så!

Dagens kommunikation mellan människa och maskin består närmast av automatiska svar inspelade på band och av olika kommandospråk för datorterminaler. Men tänkbara tilllämpningar är sådana branscher som telemedicin, teleomröstning, undervisning "på burk" och artificiell intelligens. Framtidsperspektiven är oöverskåd1iga.

6 Telenätets utveckling som en del av teleinformatiken

Det är rimligt att tänka sig att det nuvarande analoga telefonnätet på 10..30 års sikt kommer att ersättas med ett 64 kbit/s digitalt nät för telefoni och för (praktiskt taget alla) dataöverföringstillämpningar, inklusive telefax och textöverföring. Detta nät kommer att vara helt "transparent" för olika digitala signaler och kommer att kunna fungera som basnät mellan terminaler och centrala tjänstepunkter (servicedatorer) som kräver en mer komplicerad signalöverföring. Förutom själva överföringen bör basnätet ha funktioner för uppkoppling, debitering och terminalidentifiering ända-till-ända, eventuellt några mer utvecklade faciliteter.

Ett nät med ännu större hastighet, troligtvis 8 eller 34 Mbit/s kommer på längre sikt för överföring av videosignaler på glasfiber; se bild ur /7 /.

Tillräckligt korta uppkopplingstider och en garanterad transmissionskvalitet kommer att minska men inte eliminera behovet att fast koppade förbindelser.

Geografiskt oberoende

Billiga satellitstationer, radiolänkar i de högre gigahertzbanden, glasfiber och den hundrafaldiga ökning av radiotelefontätheten som möjliggörs av det s.k. cellsystemet kommer att bli ett alternativ till det nuvarande koppartrådsbaserade lokala abonnentnätet. Exempelvis kommer en växel på 1990-talet att kunna anslutas med kabel till den närmaste lokalstationen, över radiolänk till någon centralt belägen större station eller över en satellit till vilken punkt på hemisfären som helst.

En vanlig liten telefonanvändare har troligtvis ingen orsak att frångå sin nuvarande metalliska abonnentledning

Spridning av intelligensen

en produkt som säljs i usa är en kalkylator, som samtidigt också kan användag som dele telefon och innehåller minne för femtio kortvalssiffror, repetering av senast valt nummer, högtalare, omstyrning till telefonvakt samt display av anropat eller anropande nummer. Denna produkt säljs är dyr, men visar trenden. En placering av inteligensen i de enskilda terminalerna har följande fördelar:
• Flexibilitet
• Ägandets g1ädje
• Mindre, avgränsad

Gunnulf
Medlem
# Skrivet: 26 Feb 2018 19:14
Svara 


e system är lättare att behärska
• Kostnaderna faller på den som använder faciliteterna
• Nätets funktioner, som utvecklas långsamt, kan förhoppningsvis lättare standardiseras

Däremot kan strömförsörjning, tillförlitlighet och underhåll av mera komplexa abonnentterminaler vara problematiska.

Standardiserade teletjänster

De allra flesta telenätsanvändares behov kan fyllas med ett lagom stort urval av standardiserade teletjänster. Förutom telefoni är det rimligt att tänka sig data-anslutning, larm-/mätanslutnimg, telekopiering och textöverföring i några olika varianter. Om dessa tjänster tillhandahålls som ett paket till totalpris som inkluderar all service, apparatutbytesmöjlighet och felavhjälpning, är detta troligtvis från de flesta användares synpunkt bara bra och bekvämt. Åtkomst till olika teleinformatik-servicepunkter är en del av den allmänna servicen.

Analogi med vägnätet

Stora telekommunikationsanvändares tillämpningar måste i de flesta fall skräddarsys. I ingen händelse är det ekonomiskt eller tekniskt rimligt, att telenätsansvariga organisationer skall kunna leverera från lager all specialutrustning, som en storanvändare behöver som anpassning till sin organisation och för att minimera sina telekostnader. Slutsatsen är, att telenätet i dessa fall kan jämföras med ett vägnät, där "besiktigade fordon får färdas”, dvs. godkänd abonnentägd terminalutrustning får anslutas. Om denna policy väl en gång är fastslagen finns det ingen anledning att begränsa den till storanvändare. I princip bör alltså varje teleanvändare som har nytta eller nöje av specialutrustning få ansluta den försåvitt den är tekniskt sett accepterbar och användaren ger garantier för att den hålls i skick. Finlands lag och telefoninrättningarnas koncessioner kräver emellertid i dag en strikt övervakning av ansluten abonnentutrustning.


/1/ Eric Rhenman: Systemsamhället
/2/ K. Kobayashi: Telecommunications and computers, Telephony, 28.1.1980
/3/ Ware: The ultimate computer, IEEE Spectrum
/4/ Gordon B. Thompson: An Assessment Methodology for Evaluating Communications Innovations. IEEE Trans. on Communications
/5/ Douglass B. Lee, Jr: Requiem for Large-Scale Models, Journal of planning 1973
/6/ Johannisson: Sagan om den stora datamaskinen
/7/ James Martin: Future Developments in Telecommunication

International Telecommunication Union
(11.10.2017)

I.T.U. grundades 1865 för att utveckla standarder för ihopkoppling av telegraftrådar vid riksgränser. Dittills hade man tydligen tagit emot telegrammet på ena sidan gränsen, burit det till andra sidan och sedan telegraferat det vidare.

I.T.U. har tre uppgifter: telekomstandardisering ITU-T, radiostandardisering ITU-R och utveckling (development) ITU-D. Standardiseringen rullar på i ett stort antal arbetsgrupper. Jag satt med i ett par år som Nordens representant i en kommitté som grunnade på utvecklingsarbetet. Finländaren Pekka Tarjanne fungerade som I.T.U.s generalsekreterare 1989-1999. Det existerar även ett stort antal andra standardiseringsorganisationer, utan vilka telekommunikationsbranschen inte skulle fungera.

Lekmannen har ingen uppfattning om vilken enorm intellektuell prestation som substantierats i I.T.U.s rekommendationer. På min tid publicerades de på papper. De samlade rekommendationerna fyllde en dryg hyllmeter. Jag har ingen aning om omfånget av dagens digitala samling av standarder.

Vad är decibel?
Enheten bel används inom telekommunikationen ungefär som Richterskalan för jordbävningar. Ett steg på Richterskalan betyder en tiofalt kraftigare jordbävning.

Men inom teletekniken struntar man i kommat och anger i stället att en decibel, dB, är en tiondels bel. Plus tio decibel betyder att signalen är tio gånger starkare än den man jämför med. Minus tio decibel betyder att signalstyrkan är en tiondel. Minus trettio decibel betyder en tusen gånger svagare signal. När en elektrisk ström flyter i en ledning används en del av energin till att värma upp ledningen. Ett vanligt värde på dämpningen i en kopparslinga är under tio decibel per kilometer; ju tunnare tråd desto större dämpning. Om man matar in en effekt på 1 Watt i en ändan på en typisk abonnentledningsslinga, som har dämpningen 30 decibel, kommer av effekten 1 milliwatt till andra ändan, alltså en tusendel.

På min analoga tid kunde man mata abonnenter som bodde högst fyra kilometer från växeln med en koppartrådsslinga med tråddiametern 0,4 mm. Dämpningen var ungefär 33 decibel. Kopparn i en abonnentkabel för tre abonnenter vägde 27 kg (utan isolering och mantel). På avståndet fem kilometer behövdes en 0,5 mm koppartråd för samma dämpning. Kopparslingorna vägde 53 kg. Om man ville nå sex kilometer behövde man 0,6 mm koppartråd varvid den totala koppartrådsvikten blev 91 kg. Slutsatsen var att koppar inte duger för längre avstånd; det behövs någonting bättre! Aluminium? Silver? Radio? Dagens optiska fiberkabel har en dämpning på 4,2 decibel per km och klarar 20 kilometer; glaset i fibrerna väger ett par kilogram och hela abonnentkabeln för tre anslutningar inklusive mantel och stödvajer väger 66 kilogram per km. Nackdelen är att strömförsörjningen inte kommer genom den optiska fibern, utan måste ske hemma hos abonnenten, precis som på den manuella växelteknikens tid, när det behövdes ett lokalbatteri.

Denna tekniska detalj, och tusentals andra liknande, är substansen i I.T.U.s rekommendationer. Ett urval av rekommendationerna för finska förhållanden publicerades i Trafikministeriets FÖRESKRIFTER FÖR BYGGANDE AV TELEFONNÄT. Jag blev utsedd till medlem i den arbetsgrupp som år 1979 sammanställde en uppdaterad version av Föreskrifterna.

Hösten 1994 fick någon i förbundets ledning för sig att de privata telefonbolagen skulle delta i åtminstone sista veckan av den ”plenipotentiary” beslutskonferens som I.T.U. höll vart fjärde år. Förbundets dåvarande direktör Risto Ikäheimo och jag skickades till Kyoto. Konferenssalen var enorm. De vertikala elementen hade en lutning på 75o, vilket ett västerländskt öga hade svårt att vänja sig vid. Det tog mig bara två dagar att komma underfund med att jag var på fel plats. Förhandlingstakten var glacial. Förhandlingarna simultantolkades till och från sex språk, tror jag. På torsdagen rymde jag till Tokyo för att förhandla om Finnet Internationals samtrafikavtal med motparten KDD, Kokusai Denshin Denwa.

Jag återvände till avslutningsceremonin på fredagen. För att övertyga de flera hundra delegaterna om att förhandlingarna nu faktiskt måste avslutas, ställde generalsekreteraren Pekka Tarjanne och hans efterträdare Yoshio Utsumi upp på en liten sketch. Utsumi överräckte åt Tarjanne en samurajjacka, som Tarjanne krängde på sig, fastän jackan var alldeles för liten för den storvuxne europén. Jackan hade ett japanskt symbolvärde i ”att nu var det slut”. Därefter höll Utsumi ett litet tacktal, där han prisade Tarjanne för ”impeccable” performance.

Men en verklig blunder begick I.T.U. när man ungefär på 1960-talet standardiserade knapparna i knappsatstelefonen i en annan uppställning än i räknemaskinerna. Nu måste man TÄNKA varje gång man skriver in en pin-kod.

Internet-samtrafik

En ingenjör lär sig att optimera. Om han planerar ett telenät skall han inte minimera kostnaden för antingen växlarna eller för kablarna, utan totalkostnaden. Kurt Nordman och jag bekymrade oss 1973 över att vi inte kunde optimera nätstrukturen för ledningar som gick över gränsen till en annan teleoperatör och vände oss till förbundets direktör L.P.J. Toivonen för att få råd. Han nästan kastade ut oss: ”Samtrafikförhandlingar är inte en teknisk-ekonomisk fråga. De är ett maktspel! Den administrativa gränsen är det primära!” Efter en tid blev jag professionell samtrafikförhandlare och deltog under nästan ett decennium i telefonbolagens förhandlingsomgångar.

Långt senare, uppmuntrad av mina fiberkolleger och missnöjd med finska statens brist på förståelse för telekommunikationens samhälleliga betydelse överräckte jag åt Trafikministeriet den 14 april 2016 en 27-sidig skrivelse om Internet. Här ett litet utdrag.

Samtrafikfrågorna (interconnection) hör till de mest intrikata av alla inom telekommunikationsbranschen. Förhandlingarna är egentligen ett maktspel, som utfaller bäst ifall parterna är ungefär lika stora. Då har part A ett lika stort intresse av att överlåta trafik till part B, som B har till A. ”Peering” fungerar när de stora internetoperatörerna kopplar sina nät samman, ofta så att inga pengar överförs mellan parterna. Däremot måste den lilla nätoperatören, som vill låta sina kunder nå internet, betala till en internetoperatör för ”internet-transit”. Att betala enligt den överförda maximihastigheten är en enkel och rationell prissättning, som låter den lilla nätoperatören ansvara inför sina användare att dimensioneringen är riktig. Prisnivån på marknaden är i dag i storleksordningen några Euro per Mbit/s per månad. Om t.ex. en nätoperatör i medeltal (under trafikstark tid) har, säg, tio samtidiga HDTV-tittare à 8 Mbit/s, så kan han inhandla 100 Mbit/s internet-transit (och acceptera tillfälliga kvalitetsförsämringar) och låta tittarnas månadsavgift belastas med något tiotal Euro. Intrycket är att marknaden fungerar.

Det huvudsakliga problemet verkar vara att när en ny nätoperatör står med sin kabelända i handen och ser sig om efter lämpliga internetoperatörer för ihopkoppling, så kan det vara svårt att överhuvudtaget få en offert. Ficoras grymtningar i bakgrunden är här välkomna.

Gunnulf
Medlem
# Skrivet: 28 Feb 2018 11:43
Svara 


Sabotage
(22.11.2017)

Studenten kommer hem till sin lya och får inte golvlampan att tända. Ahaa! Sladden är lös. Nytt försök. Men inget resultat! Också glödlampan är löst inskruvad. Enkelt att åtgärda! Men lampan lyser fortfarande inte. Ut med lampan! På lampans baskontakt sitter en bit jesustejp fastlimmad! Om inte tidigare så inser studenten nu att han är utsatt för en practical joke. Bort med tejpen och lampan tillbaka! Ingen framgång! En närmare inspektion visar att glödtråden är av. Han skruvar in en ny lampa. Fortfarande mörkt! Lampan ut igen. Inlimmad på bottnet av lamphållaren finns en genomskinlig tejpremsa! Framgång till slut!

Denna historia från min ungdom vid Stanford University var modellen när tre verkliga bockar släpptes lös i kållandet på reservövningen vid signaltrupperna i Riihimäki ungefär 1985. Det var Martti Hämäläinen från Kabelfabriken, Reijo Mäihäniemi och jag från Nokia Telecommunications som fick i uppdrag att planera ett sabotage av telenätet. När vi redogjorde för vår sabotageplan, bleknade övningens chefer och vi måste lova att inte sprida ut våra idéer. Men eftersom tekniken är föråldrad och brottet är preskriberat och bleknar i jämförelse med dagens hackare, täcks jag återge planen här:

I ett televisionsprogram pågår en populär publiktävling och tittarna uppmanas ringa in sina bidrag till ett visst telefonnummer. I följande ögonblick blir rutan svart och de flesta tror att telefonnätet blivit överbelastat. Ingen blir orolig. Eftersom alla telefonstationer är obemannade tar det en god stund innan driftsövervakarna kommer underfund med att larmet beror på att många viktiga riksstationer slutat fungera, troligen på grund av en EMP (elektromagnetisk puls) i stationens närhet. Man lyckas inte få tag på någon som behärskar programvaran i de nya datorstyrda telefonstationerna. I hela landet finns det år 1985 bara ett dussin personer som har den nödiga detaljkompetensen. De är försvunna och det går till sen kväll innan man konstaterat att alla blivit kidnappade! Reservpersonal tillkallas. Inte heller de lyckas väcka liv i nätet. Larmrapporter och besök på platsen visar att små sprängsatser fått många av riksnätets radiomaster att falla omkull. Sabotörerna har dunstat.

Några dagar senare återfinns alla de kidnappade programvaruexperterna helskinnade. Men det tar många veckor att steg för steg återställa telefonservicen i hela landet. De omedelbara materiella skadorna är måttliga, men följdverkningarna för näringslivet ger förluster i miljardklassen. Sabotörernas budget för sprängningarna och kidnappningarna går på ungefär en miljon mark – ett kostnad-till-skada-förhållande på 1:1000. Tablå!

Lyckligtvis är den ovanstående planen bara en militärövning. De verkliga cybersabotörerna bara väntar på att plantera sina fibriller där de gör mest skada.

Gunnulf
Medlem
# Skrivet: 1 Mar 2018 12:51
Svara 


Den försvinnande elektroniken
(22 oktober 2017)

På 1960-talet extrapolerade jag elektronikens tillförlitlighetstrender (sida 53). När jag lämnade Telefoninrättningarnas förbund i augusti 1984 sammanställde jag ett femtiotal promemorior till en pamflett, som sedermera gick ut i tre upplagor under smeknamnet ”Mårtensons testamente”. Samma vår engagerade mig Sitras överombudsman Bertil Roslin för att tillsammans med Osmo A. Wiio och Matti Otala skriva INFORMATIONSTEKNIKEN PÅ 1990-TALET, som följande år blev en bästsäljare. Även avsnittet ”Teleinformatikens gränser” från 1980 (sida 106) kräver en uppföljning om vad som kommer att hända före min hundraårsdag 2040.

Varje ny generation elektronisk teknik är till en början dyrare, större till formatet, mindre tillförlitlig och mer strömslukande än den föregående generationen, som man hunnit förbättra i tiotals år. Men sedan rycker det nya förbi! Den som är tillräckligt gammal minns de mekaniska räknemaskinerna och att de första elektroniska räknemaskinerna på 1970-talet var stora som skrivmaskiner. Sedan rymdes räknedosan i rockfickan och nu är räknandet en funktion bland tiotals andra i en smarttelefon. Så har det gått också med all annan elektronik. Bäst känner jag till min teknikspecialitet, transmissionsutrustningen.

Det har berättats mig att på 1920-talet rymdes utrustningen för att sätta tre talkanaler på två trådar i ett två meter högt stativ, dvs ca 80 dm3 per kanal. På 1960-talet hade Finska kabelfabrikens första generation analog kanalutrustning fyra kanaler på en hylla, d.v.s. ca 3 dm3 per kanal. Den följande generationen på 1970-talet kom ner till mindre än 1 dm3 per kanal. Detta motsvarar en volymminskning på i medeltal 9% per år. Så kom digitaltekniken på 1980-talet och prisnivån på vår utrustning sjönk med 40% årligen. Funktionen att omvandla det analoga talet till digitala bitar kröp in i växeln eller telefonapparaten på 1990-talet och försvann ur sikte.

Lika har det gått med mina arbetsuppgifter. Vilken produkt eller tjänst som jag än haft på mitt ansvar, har den varit på väg att försvinna från marknaden. Konsulttjänsterna hade en livstid på kanske tre år, tills kunderna inte behövde dem längre. Den optiska ledningsutrustningen, ett kretskort på 2 dm2 har blivit en plug-in-enhet med volym på några kubikcentimeter.

När det gäller prestanda visar siffrorna en motsvarande förbättring. Utan att steg för steg gå igenom historien kan jag här konstatera att man nu på ETT fiberpar kan överföra en miljon samtidiga HDTV-kanaler. Långtidstrenden är en dekad per tjugo år, dvs. 12% per år. Nyligen lät jag min fotobutik digitera mina diapositiv för dessa reflexioner. Tre kappsäckar, dvs. ca 40 kg diapositiv rymdes på EN minnessticka.

Nu läser jag att Microsoft och Facebook bygger sina egna snabba undervattenskablar för att slippa hyra av teleoperatörerna: ”Within the next 20 years, the whole concept of the telecom carrier as the provider of network is going to disappear”. I Indien, där mobilmarknadens konkurrens är mer intensiv än någon annanstans, sätter den nya uppstickaren Jio sina priser vid en nivå som är ungefär 1/3 av konkurrenternas. Marginalkostnaden går mot noll. Min spådom är att den enda nätkomponent som kommer att fortsätta att kosta skjortan är lokalfibrerna. Men en öppen fråga är huruvida användarna betalar för tillgängligheten direkt eller om det är tjänsteleverantörerna som betalar till lokalnätsoperatörerna för kablarna och inbakar kostnaden i sina fakturor…

I sitt föredrag på industriseminariet i Finlandiahuset i januari 1980 förutsåg Volvochefen Pehr Gyllenhammar att fabriksprodukterna kommer att gå samma väg som maten: När 1980 bara 2% av befolkningen arbetade inom jordbruket visste barnen inte längre hur mjölk och bröd kom till. Han befarade att den dag inom en nära framtid när bara 2% av befolkningen har industriarbete, vet gemene man inte längre varifrån produkterna kommer. Nu spår jag, att när elektroniken inom tjugo år försvinner helt utom synhåll och alla föremål och fastigheter förses med osynlig artificiell intelligens och är ständigt uppkopplade, är det bara de algoritmskrivande ingenjörerna som förstår hur samhällsmaskineriet fungerar. Cyberrymden uppslukar alla andras medvetande.

När Heikki Tetri 1986 grundade Comptel, utfrågade han ett antal av branschens opinionsledare om elektronikens prognos. Mitt svar var en enkel parafras av Murphy’s lag: ”Det som KAN göras elektroniskt KOMMER ATT göras elektroniskt!”

Gunnulf
Medlem
# Skrivet: 5 Mar 2018 13:20
Svara 


Till denna tråd har jag uppladdat ett antal av mina reflexioner om telekom, som är skrivna med Word, med inlimmade jpeg- och powerpoint-illustrationer. Problemen är:
• De kvarglömda dynamiska avstavningsstrecken syns:
• Rubrikerna med fetstil blir vanliga bokstäver;
• Kommentarerna med kursivstil blir vanliga bokstäver
• Illustrationerna raderas helt.
Ifall någon insisterar på bättre typografi, sänd meddelande till gunnulf.martenson@liljenet.fi! Ännu laddar jag upp några avsnitt från segmentet ”Konsekvenser”.

Gunnulf
Medlem
# Skrivet: 5 Mar 2018 13:33
Svara 


VI. KONSEKVENSER
Looking back and looking forward
G Mårtenson’s speech at the seminar when Nokia Cables became NK Cables 18 September 1997

Foreword

Dear hosts, dear guests, ladies and gentlemen,

This is an important day of celebration. I feel it is an honour for me to have been offered the opportunity to address this distinguished audience. Hard¬ly could I have had the slightest idea, on the spring day exactly four hund¬red months ago, when I stepped the first time into the Finnish Cable Works Salmisaari factory, that today I would address an international audience like you.

In those days, we were pioneers. But so is each generation in its own ways. So are you, my dear hosts, and I will revert to this question in a few minutes.

At a moment of transition, such as this, I think it is proper to look back and to look forward, and also to go back and recollect how we then looked forward, and also go into the future and try to forecast how we then will look back. And, please, don’t take me too seriously!

But first I want to remember. Many of the key managers of the Finnish Cable Works have had a decisive impact on my life. Vuorineuvos Björn Westerlund is maybe the father of Finnish electronics. Without his perseverance in support¬ing the early Electronics department, our history might have been very different. My second hero is Kurt Wikstedt, long term director of the Electronics department and later of Nokia Electronics. He is to blame for my return to Nokia twelve years after I, as a young engineer, had come to the conclusion that I wanted to see whether there was a life also outside Nokia. The third I want to mention is Martti Tienari, my very first supervisor in the computing centre, to which I am still indebted for daring to get me on board. When I here mention a few names, I must apologise for not being able to mention all.

Telecommunications is a major business of our hosts today. I want to use this opportunity to revisit a few earlier forecasts, which went horribly wrong, and also to share with you some visions about the future of telecommunications. Maybe we can all learn from such an exercise.

OECD

One of the most touted prognoses of our recent past was the OECD forecast of telecommunications growing from a 2% share of gross domestic product in 1986 to 7% in 2000.

14_______
0.07/0.02 -1 = 9.5% p.a.
Slide 1

Such a change corresponds to an annual growth of 9.5% per year (slide 1). Add the growth of gross domestic product itself and we are up to about 12% per annum. In order for this business not to have unreasonable profits, either the number of staff working in the industry would have to grow at approximately the same rate – and we have in fact seen the opposite – or everyone, including our hosts, would have to get annual salary increases of 12%. I am very sorry to say, I have got no such increases, nor could the Nordic egalitarian ethos have accepted such a privilege for the staff of telecommunications companies.

Thus it was very easy to see why the prognosis was impossible, and I fail to understand that so many otherwise clever journalists repeated the forecast

over and over without thinking. Of course, if you cheat by redefining what is telecommunications, then your figures can be anything!

The truth, taken from the statistics of the Ministry of Communications is that the telecommunications share of the gross domestic product of Finland has grown from 1.6% in 1996 to 2.1% today, an annual change of a very reasonable 3% (slide 2). And Finland, if any, is a forerunner in telecom¬mu¬nications.


Local market share

Not long after the USA telecommunications law was enacted 18 months ago, the chairman of AT&T, Mr. Bob Allen, boasted that the company would “soon” conquer a 30% market share of the United States local telecommunications business. I take that “soon” could mean some three years. Such a claim is, of course, what chairmen are supposed to present. But let us take a closer look.

If AT&T were to rebuild over 50 million local lines - which of course not was what they were thinking - our cable manufacturing hosts would have got very very happy, because this figure is more than the total annual increase of new main lines in the whole world. If AT&T were to sell the local connections individually to each subscriber, they would need to close about 100 000 sales each working day; even with a big sales staff this would be hard. If AT&T would achieve this market share by using wireless solutions, this would mean a doubling of wireless penetration in the US. Of course, AT&T could buy local telephone companies with this number of subscribers; such acquisitions would cost perhaps only twice the present annual turnover of AT&T.

My elementary calculations do, of course, not take into account that business customers have more than one subscriber line, so the job is not that hard, but, again, many journalists cited the hype without thinking.

The ultimate result of AT&T’s push into local telephony is not yet to be seen, but the truth so far, published in Financial Times last week, is that in the first year AT&T succeeded in getting 200 000 subscribers in six states, or about 0.1%.


Death of distance

Please let me now turn to the present and let me present the logic of some forecasts of my own.

With satellite telecommunications, the distance between two earth stations is unimportant. The main effect is that Eskimos need bigger dishes than the Masais. Thus, once I have paid the considerable sum of money for the satellite itself and for the earth station, the marginal cost of distance is zero.

Free capacity

To lay a cable with optical fibres costs more if you want a longer cable. I am sure that today’s hosts are very happy with the big amount of money we have just paid them for our new cable to Sweden. However, once the cable is there, it is very reasonable to upgrade it with some new electronics at the end stations. Thus, in comparison with the cost for the cable itself, the marginal costs of additional transmission capacity is close to zero.

End of foolishness

Everybody has heard of Moore’s law, saying that the speed of processors will double every eighteen months or so. The sales prices of a new speedy chip is of course very much higher than for the old one, but the overall trend is rather flat. Doing the software work, is, however, still a very hard task.

Unfortunately for our dear hosts, the increased cleverness means that I can compress my signals into less and less capacity, so this is another reason for the marginal capacity costs becoming almost zero. More important however, may be that once I have paid the very considerable amount of money for the software in my switch or in my intelligent terminal, the marginal costs of additional intelligence goes towards zero.

Now, at this point of my presentation, my audience certainly will claim, that the costs of a telephone call should be zero.


Because I try to be polite, I do not reply that such a claim shows that the intelligence of my audience is zero. Of course, the cost of a telephone call cannot be zero, because someone will have to continue to pay my salary!

According to the story, president Chrusjtjev visited president Kennedy and was astonished at seeing a golden telephone set on Kennedy’s desk in the White House. Kennedy explained that it was a very important decision making tool; he could get very good advice from a higher Might. The only drawback was the cost, because of the long-distance charges.

Krusse considered this very thoroughly, and the next time Kennedy was visiting Kremlin, Krusse proudly pointed to a pitch black telephone set on his desk. This was his corresponding decision making tool; he got very good advice from the manager of the Inferno. And the best thing of all, it was a local call!

My forecast is that, of course, in due time, all calls will be local, but before we are there, quite a time will pass!

The end of topology

Dear audience, as many of you have a small engineer inside you, I dear to stretch your old knowledge when I forecast the future of our hosts in a mathematical way.

As I just did prove, the marginal costs of transmission goes towards zero. Also, the marginal costs of switching goes towards zero. As the ones of us who are old enough to remember our dear professor of telephony, Dr. Jauhiainen, we know that he stressed that the topology of the network is determined by the relation between these two cost components. But the result of this mathematical formula, zero divided by zero, is undefined!


Topology = f{CostTransmission / CostSwitching} = 0/0 = undefined !

Slide 3

Thus, the future of our hosts cannot be determined by technology as such! What will determine the topology of the network, and thus the demand for

cables? One aspect is the reliability of the various elements. How many eggs, sorry, I mean subscribers, do I dare to put into one single basket? Another aspect is what just happens to be there. Where is the existing net¬work, from which I can extend whatever I want to build? And, of course, if the arguments of technicians and economists have gone to zero, whom can we listen to, if not to the voice of the administrators and politicians! So the future demand of cables will be determined by the risk taking judgement of the telecom operators, by what they have already done, and what rules they will have to follow!

The pioneers

Dear friends, many years ago, I had the nationalistic prejudice that I simply could not accept to work in a foreign company. At a certain stage of development - be it of an individual or of a country - perhaps this is a very healthy idea; before you know who you are and what you can do, a little bit of self-assertion is a good thing.

But since then I have moved around and seen and experienced a thing or two. I have a large circle of friends in many many countries around the world. I have definitely come to understand that I should never discriminate on the basis of nationality.

Gunnulf
Medlem
# Skrivet: 17 Mar 2018 18:28
Svara 


I have definitely come to understand that I should never discriminate on the basis of nationality. For a company, what is important is that the right decisions are made, not the nationality of the individuals who make those decisions.

The change of name today is a sign of a new beginning. My dear hosts, you are, in a sense, a new group of pioneers. It is always difficult to bring together two or more different cultures; I have no doubt that you are going to succeed. The unification of effort, that the new name symbolises, will, no doubt, be of benefit to all involved!

And for the Finns who will continue, they will work as they have worked already for many years, independently of the change of name. They will continue to employ their considerable expertise. They will continue to generate business in this country. It is important to keep in mind that wealth will be created where the competence resides.

I thank you for your attention.
Gunnulf Mårtenson

Gunnulf
Medlem
# Skrivet: 17 Mar 2018 18:34
Svara 


Den följande essän ingick i en Festschrift som utgavs till professor Leo Ojalas sextioårsdag den 16 oktober 2000

. . .e Impending Backlash Against the Information Society
We all know the first-order results of modern electronics: faster, smaller, cheaper, better. But the possible second- and third-order consequences of digital processing of electrical signals are truly astonishing. This essay is not written by an engineer for an engineer. Rather, the reader may regard me as a “former engineer”, who expresses my concern as an educated citizen. I find this Festschrift an ideal publication for this purpose. But please don’t shoot me when I put my foot down in the wrong place!

Cellular waves

”Towers and overhead lines are ugly”

People don’t like a radio tower in their backyard. During the last several years we have seen the protests growing. Recently, a major telephone company was forced to dismantle a base station tower and leave a hole in the coverage of its cellular radio network. Casual observation of photographic books suggests a positive correlation between the price of the book and the absence of electrical towers, overhead lines and phone booths in the photographs. This correlation implies that the electrical engineer is a major offender of public beauty.

”Mobile phones cause cancer”

According to my understanding, some five thousand or so different research projects have attended the issue of the safety of cellular phones. So far, without conclusive evidence either for or against. But radio waves are magic, they cannot be seen, heard or felt. There is no possibility whatsoever to use the Maxwell equations to convince the layman that radio trans¬mitters are safe. I believe what I want to believe.


”Too much beeping”

Cellular phone etiquette may have evolved to the point where people know to switch off their phones when attending the theatre or the church. But sitting in a train, listening to several simultaneous half-conversations, is a disturbing experience. Maybe being in several places at the same time is not for human beings?

Television blues

”People are leading sedentary lives”

The average Finn spends about two hours a day in front of the television screen. (The average American spends much more.) Thanks to Internet, the average viewing time is decreasing. But moving from sitting in front of one screen to another is not much of physical exercise. But of course, we should not blame television too much for our poor physical condition, because the car is an even worse culprit.

”Poor social skills”

Conducting a life in front of the Internet screen deprives children of interaction with other children. Computers are logical, or are supposed to be when they do not break down. The distinguishing character of animals – as opposed to computers – is that we are cunning and inventive. Everybody needs to be trained in coping with the frustrations of everyday encounters. If not, the paradoxical result is increasing loneliness in a world full of communi¬cation.

”The border between fiction and non-fiction becomes blurred”

Orson Welles’ ”Invasion from Mars” radio program was of course the first well-known example of blurred boundaries between reality and fantasy. But with television programs and computer games mixing fictional elements with news, one can no longer be sure of how viewers understand the messages.


”Commercials everywhere”

I used to enjoy going to the movie theatre. But with increasing age, the television screen becomes more and more convenient. But how disturbing these commercials are! Even if I try, I cannot find any ”advertisement-free zone”. And I wonder, how much more do I pay for all the things I buy, when the costs of the advertisement are added to what the companies other¬wise would charge me.

”Too much violence on television”

Many studies have tried to tie the level of violence in television programs to violence in the society. Intuitively one thinks that there is a connection, but the facts may or may not bear this out. There are very violent countries without television – say Liberia – and there are peaceful countries with violent television programs – say Japan – and anything in between. The parents, wanting to keep too violent programs away from their children are at the complete mercy of the programmers.

”Too much sex on television”

Maybe. (But who dislikes it?)

”Deafening sound”

Listening to music used to be the prerogative of the rich. Playing music was an important social asset for the aspiring young lady. The recording industry has produced a democratic miracle. But now the music is delivered with moving pictures, at a noise level that makes human communication impossible. And in the shop, am I allowed to make my purchases in silence?

Internet interrupted

”Disappointment with e-commerce”

Electronic commerce has been with us since the 1840’s and the first telegraph. When I send a fax or my youngest son calls the Kotipizza, we are conducting electronic commerce. Now, however illogically, the word

”e-commerce” means ”doing business over the open Internet”. But if the goods are delivered late or not at all, people will be disappointed. If their credit card is wrongly charged, they are even more disappointed. Internet companies too much fooling around will turn one generation off.

”Internet makes other people too rich”

Maybe the big Internet boom is over by now, but any new invention may create a new wave of hype. My neighbour is collecting unreasonable gains from the options his employer awards him. Another neighbour is jumping from one company to another, investing a little bit and selling it with a huge gain. I can no longer stand the company of my neighbours!

”Internet makes me poor”

According to one piece of statistics, between January and September 2000, of 240 Internet companies in the USA, more than 100 went bust, 20 went through a hasty merger, and 80 postponed their initial public offering. Poor me, who believed in the forecasts of the marketers! I put my last penny in the shares of this Internet company. And now noting is left. The whole information society is a hoax!

Culture obsolescence

”All moving to the growth centres”

The information society promises the same services, independent of distance. Telecommunications is supposed to preserve the quality of life in far-away locations. The paradox is that knowing more about the goodies in the cities will make people move there. And the electronic industry itself is concentrated in just a few locations. The growth trends of information have overwhelmed Finnish regional policy.

”Big brother is watching”

Social security identification numbers, credit card numbers transmitted over the Internet, location-specific services in cellular networks, all contribute to the creation of a ”data shadow”, which may tell an evil authority more about every citizen than he can imagine. Such data is used for marketing

purposes and it appears that very few people are concerned about this loss of privacy.

”Children do not learn to lit fires or to grow vegetables”

The modern versions of these obsolete skills are knowing how to push buttons on the climate panel on the wall or on the scale in the supermarket. Knowing how to handle the compact disc player is more important than to play the piano. Remembering the personal identification number at the automatic teller machine is more important than being polite in the bank. Perhaps we should not mourn the loss of the old ways?

”Children do not learn to read”

At the age of eight or so, I had read through the whole library of the small village school, where I spent my summers at my grandparent’s house. Today, any elementary schoolteacher can testify that television and Internet has deprived the growing generation of the joys of reading. The result is a growing inability to express thoughts clearly and grammatically correct.

”Small languages disappear”

Bad English is the world language of today. (I presume bad Latin was the world language two thousand years ago.) As a historical fact, small languages are dying out. A part of the blame for this disappearance certainly can be attributed to world communications and television. Perhaps only a very small minority will feel sorry when Swedish absorbs meänkieli. We believe that radio broadcasts will save the Lappish language, don’t we?

The information society answer

Every self-respecting electronics engineer finds my many examples above to be bullshit. Nothing of this can be true! But the ordinary citizen may well find many of my arguments valid. Some of my arguments are completely contra¬dictory, but this fact does not stop people from believing that both too much and too little information is bad. There are just too many ways to dislike information. I think that the likelihood of not even one of them becoming a public issue is very small. I thus forecast a

back¬lash against the information society. This backlash has nothing to do with engineering logic.

Given the likelihood of a backlash, should we, the actors in the information industry, be proactive? My conclusions are the following:

1. At the very least, I believe, we ought to be aware of and to think through the issues above and to look at ourselves with the eyes of an outsider. We ought to understand the sentiments or the reasoning that leads ordinary people to fear and dislike the on-rolling information evolution.

2. Second, based on the thinking above, we ought to train ourselves in conducting meaningful discussions with people outside our professions. We should avoid looking foolish when we are asked, unprepared, to participate in public discussions.

3. Third, if the above self-analysis leads to us to concede that the outsiders have valid points of objection against our way of conducting our business, we should make the effort to design our activities in such a way as to miti

Ditt svar
Bold Style  Italic Style  Underlined Style  Image Link  URL Link     :) ;) :-p :-( :up: :down: :talk: :confused :cool: :sealed: :noway: ... Använd inte smilies

Kill your darlings


» Namn  » Lösenord 
Only registered users can post here. Enter your login/password correctly before posting a message, or register first.